Good bye 2014........Hello 2015

Vi är på de sista dygnen av 2014 så det är väl dags för en tillbakablick på det gångna året. Men vad ska jag egentligen säga om 2014?

• Min dotter blev döpt i januari, och i samma veva flyttade jag tillbaka till Vörå och blev singelmamma
• I februari flyttade jag in i hyreshus
• I mars minns jag inget speciellt, gick väl åt att fixa allt praktiskt
• April, minns jag inte heller något. Lärde känna nya människor och fick många nya nära manliga vänner (ja, bara vänner!)
• Maj deltog jag i Väriestejuoksu
• Juni föddes min systerdotter
• Juli döptes hon och min far fyllde jämnt
• Augusti, ungefär, lärde jag känn en person via nätet och hade äntligen någon att diskutera allt som rörde sig i mitt huvud med
• September föddes min brorsdotter
• Oktober minns jag inget speciellt
• November fyllde min dotter 1 år och jag 26 år och jag träffade på riktigt en person som kommit att bli en viktig del i mitt liv. Och min brorsdotter döptes, med mig som gudmor.
• December, håller på, men jag haft den bästa julen och mellandagarna någonsin!

Ännu kanske jag kan fylla på i december eftersom jag imorgon kommer att få nå nyheter som kommer ändra familjelivet åt det ena eller andra hållet. Men det får jag se då imorgon.
Har fortsatt med postcrossing äntligen efter en paus på 3 år. Har fått 2 nya brevvänner och skriver mera med mina gamla.
Lärt mig finlandssvenskt (med blandning av svenskt och finskt, bara enligt de tecken som lärarinnan hade sett använts mest bland hörselskadade/döva). Börjat studera folklore på distans vid Åbo Akademi.
Sonen har inlett ergoterapi och talterapi och ska börja med "munterapi" (finns säkert finare ord för det, munmotoriken och sensoriken) i januari.

O det är väl dags att berätta officiellt vad som besvärar Viggo. Till viss del vet ni som följt min blogg att han fick en tuff start, nå i september togs det ny MRI (magnetröntgen) av hans hjärna eftersom han varit försenad inom många områden och de hade misstankar om infarkt vid födseln.
Infarkten syntes inte men de upptäckte något annat; i slutet av garviditeten eller under förlossningen fick Viggo syrebrist som har orsakat förändringar i hjärnan. Så nu har han ärrvävnad och inte fullt utvecklade hjärn"veck" på, så att säga, toppen av huvudet. Detta förklarar då varför han haft, och har, problem med att lär sig nya saker -inom alla områden.
Förstås visste ju inte neurologen exakt vad det kommer att innebära som vuxen, annat än att han tar utvecklingen i egen takt och måste få göra det med så mycket stöd som möjligt. Och det är precis vad jag kommer att ge honom, stöd. Och det är vad jag tänker se till att han får, i de former som finns.

Så nu är det sagt, och de som träffar oss eller ser oss (och känner till detta) vet det och kan försöka vara förstående för hans speciella egenskaper/sätt.
Det enda jag vill är att han blir accepterad för den han är, och att han får alla möjligheter som alla andra får trots allt.

Men nu är året snart slut, och vi går in i ett nytt år, som kommer ti föra med sig både glädje och sorg i stort och smått. Men jag tror och hoppas det kommer att vara mest glädje från och med nu.
Och jag hoppas det samma åt er.

O nu e de jul igen!

Idag är det julafton, tvivlar på att någon har kunnat missa det. Inledde då dagen med sovmorgon (till klockan 8) och var i pyjamas efteråt. Kollade på FOX kids som alla andra morgnar, prövade tomteluvor och busade.
Så kom man på att man inte hade något gott till lunch -men det hade ju mommo (risgrynsgröt med fruktsoppa!) så städade undan lite smått, skrev julkort jag la i grannarnas postlådor och for via butiken efter några grädde. Skulle vara kul att veta vad de andra i butiken tänkte då jag sprang hela vägen till grädden, till kassan och sen ut... nå något måste de ju ha att berätta vid middagsbordet!

Så fick ät god lunch, och for sedan hem. Fick snabbt besök av en vän med några paket och småningom fick vi göra oss klara att fara till mosters (alltså min systers) på julmiddag och tomtebesök!
Fick då också av en till vän paketleverans (kom så i sista minuten eftersom bara väntat på att barnen skulle bli friska så de kunde komma på besök) och fick avnjuta stående bord (vi hade så att säga knytkalas) med två olika sorters lammrätter, skinka, bernaisesås, potatisgratäng och vanlig potatis, saltgurka och rödbetor, sallad, morotslåda och kålrotslåda.

Tomten var först lite skrämmande men då han hade paket så glömde man det och blev ivrig att ta emot ALLA paket istället. Fick massor med paket åt Viggo och Nina! En hel del böcker, 3 Duplolego-set, käpphästar, Brio-tågbana, docka som pratar, Nalle Puh och Tiger som pratar, leksaksverktyg och bänk, Megablocks-kasse... för att nu nämna nå de fick.
Jag fick bok om vampyrer/varulvar, nätprenumeration på Vasabladet, datorväska, 2 muggar, 3 chokladaskar, 4 tesorter, glastavla (A day without laughter is a wasted day), aktivitetsarmband, telefonhållare till bilen, sockor, receptbok, brädspelet Mallorca... mer kan jag inte komma på just nu iallafall.

Sen blev det kaffe med två olika sorters kakor, och sedan började de mina vara så trötta så det blev att ge oss av hem. Moffa och morbror körde oss och presenterna där det väntade 2 paket på trappan av en annan vän. Böt tv igen till en lite större modell som morbror nu har försökt tejpa fast med silvertejp på alla möjliga vis.

Igår, alltså dan före dopparedan, så kom deras storebror med sin mamma och hennes pojkvän på besök också. Det var underbart att se dem efter så lång tid! Var lite spännande först men gick nog bara bra sen.

Och det var julen såhär långt, om jag skulle söka mig och sova nu så jag orkar leka och busa med barnen och deras nya leksaker imorgon då. Men så började ju "The Nightmare Before Christmas" som jag gärna skulle se...

Snart nytt år

Snart byter det år igen, blir 2015. Verkar redan som om en hel del kommer att vara annorlunda redan då det nya året börjar för mig. Mest kommer saker att ändras till det bättre, vad jag vet nujust.

Jag ids egentligen inte skriva vad som förändras ännu. Det är onödigt att skriva vad man tror ändras innan man vet med säkerhet att det sker.

Jag ser verkligen ram emot det nya året. Och allt det kan föra med sig. Både på gott och ont. Man kan aldrig i förväg veta vad ett nytt år innebär, men man vet var man har stått då det gamla året slutat och vet vartåt man vill färdas under det nya året -i samma spår eller göra upp nya. Jag har många nya spår att göra upp, inom många delar av mitt liv. Men alla spår jag vet jag måste göra om så kommer att leda mig in på bättre stigar, bättre spår och troligen då ett liv jag mår bättre i.

 Så snart får jag säga hejdå 2014 - välkommen 2015, give me your best shot!

8 km

Innan snön kom så hann jag vara ut och springa en sista gång (för iår) och det blev 8 km på 54minuter!

Måste säga att jag är väldigt nöjd med mitt resultat, jag tyckte det gick väldigt lätt att springa för en gångs skull och skulle gärna ha sprungit längre men det började skymma och sprang hemma i Kalapää där det inte skulle funnits belysning sedan. Och jag är mörkerblind.

Men nu har det kommit snö, jag har haft en ordentlig paus med träningen då barnen varit febriga men hoppas på att snart komma mig ut i snöspåret igen. Så det är vad som kommer att fokuseras på nu, att skida och försöka orka längre och längre -bara 2 månader kvar så skulle det vara dags för BotniaVasan.

Men jag är inte säker på att jag kommer att delta iår, måste vara realistisk och träningsperioden har blivit lite kort och 5 km är verkligen inte tillräckligt för att bilda sig en uppfattning om man kan klara av att skida 53km sedan i ett streck! Men en träningsdag i taget och så ser vi hur mycket jag hunnit träna de sista veckorna innan det är dags.

Skulle ju nog ha varit kul att försökt sig på BotniaTrion 2015 men man ska vara realistisk, då skadar man sig minst och man blir minst besviken på sig själv. Så, får se i slutet av januari hur det känns och verkar.

Annars så kan jag meddela att jag varit utan socker i te nu 2 veckor utan problem, bara en liten miss då jag fick dåliga nyheter men drack inte ens upp det då. Så två veckor till så ska jag ta nästa steg i min "fri från onödigt socker"-resa. Vad som blir nästa steg berättar jag då jag kommit mig en bit på väg med det, ids inte säga nu ifall jag märker efter en dag att "det är för tidigt" eller "jag borde ta detdär steget före dethär". Men det är iallafall på gång! Och jag mår bra av det. Sakta men säkert, ett babysteg i taget.

Mörkerblind bilist

Idag var jag till HVC i Oravais med min son och for sedan på en snabb kaffe till ABC med min vän som kommit hem från Åbo för julen.

Då jag skulle köra hem hade det hunnit skymma, och det duggregnade. Så med andra ord var det verkligen mörkt ute, och jag är mörkerblind.

För de som inte vet riktigt vad det innebär; mina ögon anpassar sig inte lika bra eller lika snabbt som andras när jag kommer in i ett mörkt rum eller det skymmer. Vilket då också medför att jag blir väldigt lätt bländad av starka ljus i mörkret, tex billampor.
För mig var det inte medfött utan har kommit gradvis med åren, och blev riktigt ordentligt mörkerblind efter att jag fick barn. 

Så när det blir dessa mörka månader, och det dessutom är så grått väder som det är nu, blir det väldigt jobbigt att köra bil. Jag undviker det så långt som möjligt, men det blir ju tidigt mörkt på dagen och sent ljust på morgonen -om det alls blir ljust.

För inte så länge sedan minns jag att jag läste någonstans om dethär, troligen på facebook, att någon var arg då en bilist hade kommit över på mötande fil -och de tolkade det som att personen var mörkerblind.
Mycket möjligt, det är jättesvårt att se strecken då man möter en bil och ibland får man bara gissa var dikeskanten är och sikta på att köra till höger om lamporna man ser komma mot en. Har helt säkert vinglat till nu som då jag också. Fast allt som oftast så siktar jag som sagt på att försöka se var dikeskanten är och köra så nära som möjligt.
Vad som gjorde mig irriterad var att så många hade tyckt att mörkerblinda skulle skaffa någon annan som kör dem -jättelätt! Ni som tyckte så kan ju bli våra personliga chaufförer då, eller hur? För om än man försöker undvika det så ofta som möjligt så är det omöjligt att helt klara sig utan att köra i mörkret under vintermånaderna. Tyvärr.

I vilket fall som helst vill jag ge några tips på hur ni kan underlätta det, åtminstone för mig, som medtrafikanter:

1. Blända av i tid, alltså redan innan det börjar blända för dig (är den mötande som jag bländar det långt före, och så fort jag tycker det börjar bli för ljust bländar jag av)
2. Om ni kör bakom någon så ligg inte i bakändan, och saktar den framför er ner när ni kommer nära så kör om (jag saktar ner därför att bilarna bakom mig bländar mig via sido- och backspegeln så jag vill de ska köra om)
3. Sakta ner när ni möter någon (borde man alltid göra tycker jag)
4. Om ni inte tänker köra om -lämna utrymme. Och var beredd på att den ni kör efter kan sakta ner vid mötande trafik (jag saktar ner för att ha mera tid att reagera)
5. Använd inte dimljus om det inte är dimma (ett par extra lampor bländar lika mycket som helljus)

Tack för att ni tog till er mina råd. Jag hoppas ni följer dem och att vi alla kan njuta av att köra i både mörker och  dagsljus.

Att förändra livet

Vi har alla varit där, märkt att vi inte är nöjda med livet vi lever just nu, eller med situationen eller med personerna i vårt liv. Vi vill förändra det, börja leva det liv vi alltid velat. Men hur gör man det? Hur tar man egentligen steget ut i det okända?

För det är ju det man måste göra, ge sig ut på okänd mark -åtminstone till först innan man lär sig det nya. Det kan vara nya rutiner med barnen, det kan vara att bryta upp från ett dåligt förhållande efter flera år, det kan vara att försöka börja leva hälsosammare eller börja på nytt jobb/nya studier.

På mindre än ett år nu har jag brutit ett förhållande, flyttat med barnen och gjort upp nya rutiner med dem och för tre dagar sedan lade jag till nya saker i våra läggdagsrutiner och ska införa nytt i morgonrutinerna nu också. Jag har börjat studera nytt ämne och på ett helt nytt sätt än någonsin tidigare. Och jag håller på och skriver en "gameplan" för att sakta men säkert ta stegen mot ett hälsosammare och mera aktivt liv på alla -för mig- viktiga plan.

Så gör upp steg för steg hur jag -återigen- ska ta itu med mitt sockerberoende, för att sedan gå vidare till onödigt fett och allmänna matvanor.
Sen ett aktivare liv (enligt motion, men redan kommit mig en bit på väg där) och ett aktivare liv med barnen.

En del skulle kanske säga att jag är ju aktiv med barnen och visst är jag det, men vissa saker vill jag få ändrat -tex att tvn står på så mycket i bakgrunden, att jag kollar på telefonen allt för ofta fast de vill att jag ska leka med dem. Såna saker, göra så att jag är mera närvarande då jag är med dem och inte delar min uppmärksamhet mellan dem och tvn/telefonen. Det är klart, måste ju ha så jag hör på dagen om någon skulle ringa från tex FPA eller någon av terapeuterna. Men efter kl 16 så ringer de inte mer och det finns ingen anledning för mig att ha på ljudet mera. De som är välkomna hit vet att de är det i vilket fall som helst.

Men vad är det som är skillnaden mellan en som lyckas och en som misslyckas med förändringarna?
Inget egentligen. Båda är människor. Men jag tror det ligger mycket i hur man tänker vid motgångar -för det KOMMER motgångar!
Hört talesättet "Två steg framåt, ett steg bakåt"? Så skulle jag vilja påstå det är med alla förändringar man gör i sitt liv. Man hoppar framåt fort, två steg, för att märka att man inte borde haft så bråttom och halkar tillbaka ett steg. Och vissa, när de halkar tillbaka dethär steget, verkar glömma att de ändå har tagit sig framåt ett steg också. Alltså får de en känsla av att de misslyckats och låter sig själva halka tillbaka båda stegen istället för att stanna på ett steg framåt och må bra där.
Sakta men säkert har blivit mitt motto med tanke på förändringar, eller som jag sade åt en som funderade på hur skulle gå tillväga med sina livsförändringar -babysteg!

Sen behöver man ju ha energin och viljan att ändras, inte vara slutkörd eller nedstämd. Inte ha sömnbrist sedan flera år tillbaka. Lite finsk sisu hjälper också en bit på vägen. Stöd av vänner eller anhöriga som förstår hur viktigt det är för dig. Och ibland bara att man helt enkelt fått nog, att man inte tänker ha det såhär längre.
Alla dessa komponenter är viktiga, viss mer eller mindre.

Men nu ska jag lägga mig och sova, försöka ta igen lite sömnbrist. Och ska sova på golvet mitt emellan mina barns spjälsängar -en med magsjukan och en med täppt näsa. Så egentligen kanske jag inte får så mycket sömn på kontot, men jag får finnas där för mina barn. Finns det nå bättre än det?

FaceBook tävlingar, sanning eller myt?

Det närmar sig jul så ingen kan väl missa att det dyker upp en massa tävlingar och julkalendrar där man kan vinna saker på facebook nu?

Vore kul att veta om det faktiskt är sant att ALLA tävlingar/lotterier har en vinnare -och då menar jag av dessa etablerade märken såsom Saarioninen, Citymarket osv. Alltså dehär officiella, allmänna och välkända företagen/märkena.

Far ju runt nu (igen) att någon sida ger bort en gratis Caribienkryssning (ibland är det resa till Filipinerna eller något annat resemål). Av någon anledning tror jag inte riktigt på dessa, men det hindrade mig inte från att gilla och dela det då det första gången kom på min tidslinje.

Att man faktiskt kan vinna så vet jag av egen erfarenhet -har vunnit en bok (Karhunpesä) av författarinnan. Och då hade jag ärligt talat glömt bort att jag ens hade deltagit i någon sådan tävling... men mailet fanns på min fb-inbox och boken kom på posten några dagar senare -signerad och allting.
Dessutom har jag en del vänner som haft upprepade gånger tur.

Men hur ska man egentligen veta vilka tävlingar som är "riktiga" och vilka som bara är ett så kallat pr-trick för att få många tyckare/delare så deras sida blir spriden?
Det har jag ingen aning så därför tar jag och gillar/delar allt som jag skulle vilja vinna -om jag känner till vad det är för sida/märke/företag som ordnar tävlingen.

Men allra bäst är ju de tävlingar/lotterier där du egentligen ine behöver göra något annat än fortsätta vara gillare (tex FitFarm brukar ha upp såna lotteri-annonser med jämna mellanrum).

Jag hoppas ju verkligen att någon alltid vinner det som utannonseras -utan att åka på nå extra kostnader.
Och det får ju mig att fundera på tävlingar över landets gränser, tex att vinna en produktkorg från ICA när man bor i Finland. Skickar de faktiskt varorna då? Eller drar de helt sonika en ny vinnare tills de får en i Sverige? Och vice versa förstås. Nätbutiker hoppas jag inte har några gränser heller för det är ju allmänt kännt att man kan shoppa på nätet från vilket land som helst (i det stora hela).

Nåja, dethär är väldigt intressant att fundera på egentligen.
Och som jag sa, jag hoppas alla tävlingar är sanning -men något säger mig en stor del av dem är myter också.

Byter tillbaka till svenska..

Jag tror bestämt att jag byter tillbaka till svenska på min blogg, alltså på denna blogg. Har ändå inte så många läsare tror jag som pratar andra språk och är enklare för mig att skriva på svenska -det är ju ändå mitt modersmål.

Så lite uppdateringar.

• Väger 60,4 kg 
• Har 39,7% fett
• Och 26,5% muskler
• Mitt BMI står på 26,5

Och dethär var 2.12.2014. Så det går delvis åt fel håll för mig.
Och det är främst pga kosten, det vet jag men jag har ingen motivation att ta itu med den -eftersom jag inte vet riktigt vad jag skall göra heller!

Men vi ska se nu efter julen om jag skulle få tag i den igen.
Min motion har varit främst löpning fram tills det började vara halt ibland (och otroligt lerigt). Nu så far jag till lokala gymmet ibland på lufttrycksmaskiner och så har jag börjat skida på det konstgjorda spåret vid skidcentrum. (10 varv på det är ca 5km)

Så sakta men säkert ska jag väl komma mig framåt.
Har anmält mig till Manic Run i Seinäjoki 7.2 och Väriestejuoksu i Vasa 2.5.
Ska nog anmäla mig till mera evenemang så småningom men ska se vilka...

Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor! Min syster var snäll och lagade degen, min mommo var snäll och kom som ett par hjälpande händer (och övervakande ögon) men hon fick fungera fotograf mycket också så jag fick förevigat vårt första gemensamma pepparkaksbak.

Så här kommer en liten bildbomb från bakningen.

Som man kunde gissa så var det Viggo som var aktivast att hjälpa -och förstås försvann det en del deg ner i två ivriga munnar.
Men efter en stund var det inte så intressant längre, då man väl hade provsmakat och testat kavla, utan man gick o lek istället -ja o busa förstås.

Nästa år går det väl ännu bättre då igen då de blivit ett år äldre igen.

Problemen med att vara distansstuderande

Egentligen har jag inte ännu stött på så många problem, men det som jag främst har stött på så är ganska stort.

Problem att hitta litteraturen som behövs!!
Visst, mitt bibliotek kan fjärrlåna från många olika bibliotek -men det kostar ju €/bok (varierar mellan 3-19€ beroende på från vilket bibliotek det skall lånas). Och som ensamstående mamma -som ska livnära oss på studiestöd- så blir det en hel del pengar att fjärrlåna upp till 15 skrifter/kurs. Men, som tur så har jag även lånekort till Vasa Bibliotek, Jakobstad Bibliotek och numera även till Tritonia i Vasa. Synd bara att det i Tritonia verkar vara väldigt bristfälligt också med litteratur, ingen av de böcker/tidningar jag har bort fanns där.

Men vad gör man då? Jo man söker vidare, och meddelar sin lärare att det finns inte att få tag på någonstans att har hon så hon kan kopiera artikeln/kapitlet i fråga. Oså får man då vänta på svaret.

Hon har oftast varit väldigt snabb att svara, tack och lov, så inte alltför jobbigt att ta kontakt och vänta på svar.
Men behöver ändå så småningom fara ner på diskussion om biämne och andra obligatoriska/nödvändiga kurser jag behöver läsa.

Och för de som inte visste det så läser jag Nordisk Folkloristik på distans vid Åbo Akademi i Åbo. Slapp in redan 2011 men eftersom jag blev gravid samma år sköt jag på starten, men trodde sedan at jag förlorade studierätten pga att jag glömde frånvaroanmäla mig men fick veta iår att jag hade kvar den och ännu fanns med på listorna. Så inledde studierna officiellt nu på hösten men skrev första hemtenten i somras.

Jag verkar vara en evig studerande. Först grundskola, så Vörå Samgymnasie, så LaFo (Lappfjärds Folkhögskola, artistlinjen) och sen Närvådare på YA (först vuxenutbildning i Kristinestad och sedan up i Bennäs) och nu då ÅA. Men jag tycker om att lära mig nya saker och få nya ideer.

Och nu får jag ju studera sådant jag varit intresserad av sedan lågstadiet! New Age, icke-religiösa ritualer, vampyrer, troll, UFOn och allt möjligt annat som har med folks tro/kultur/gemenskap att göra.
Hittills har jag bara sett i kurslistan en kurs som kommer vara "tråkig" för att det mest handlar om forskningsteknik -men annars kommer det att vara väldigt intressanta saker.

Och så får vi se då hur fritt jag kan välja bland andra kurser.
Funderar faktiskt på att ta teologi som biämne om möjligt -inte för att jag är särskilt kristen av mig utan bara för att det intresserar mig och tycker personligen att icke-religiös kultur + religiös kultur skulle vara en bra kombination att ha som vårdare.

Men får fundera vidare till dess att jag far ner till Åbo och diskuterar med lärarinnan.

Nådens långa natt

En bok jag fick av författarinnan 2011. Baserad på dokumentering hittad på kyrktaket vid renovering om barn som utakutionerades då egna familjen inte hade råd eller kunde ta hand om dem längre.

Helt enkelt hemskt att läsa om, men som Lolan påpekar själv så är det ju fortfarande en aning likadant. Barnen som omhändertas skickas till fosterfamiljer och man vet aldrig egentligen säkert om det kommer vara en bra familj eller inte, om barnet kommer trivas där eller inte.

Så väldigt gripande läsning och i slutet av boken bjuder Lolan in dig att ta del av hennes liv och hennes strapatser. Väldigt välskriven, kort med flera kapitel så även de mest ovana läsarna kan sätta sig och läsa igenom denna utan desto större problem.

Runaway Vacation

Bob Munro and his dysfunctional family rent an RV for a road trip to the Colorado Rockies, where they ultimately have to contend with a bizarre community of campers.As usual IMDB doesn't have so much storyline about the movie.

But actually it sums it up pretty good! I'm not a comedy-fan -most of the time I don't find the movies categorized under comedy funny at all.
But I don't know if it was for not watching comedy for long, cause I was a bit tired or if it really was that funny but I laughed alot!

It was a bit predictable but at the same time I think that added to the fun -to sit and guess what would happend.

Anyway a really good movie to watch with family! A bit childish sometimes as well so even the youngest would propably be able to see the fun. And for the ones understanding english even more fun with the lines.

"Help the person next to you"

De var verkligen snälla i Amerika. Fast det är klart, hon gör ju det tydligt att hon behöver det åt sina barn. Jag har själv bidragit med pengar åt folk före mig i kön om de haft för lite, om det varit ordentliga varor -inte tobak eller alkoholhaltiga drycker.
Ändå minns jag bra då jag fick vara hon som plockade tillbaka varor för att jag inte hade råd. Som tur är det så länge sedan som då Viggo var liten, men det svider verkligen varenda gång man får stå och börja plocka tillbaka. Särskilt om det bara blir mer och mer som åker tillbaka.
En maletköttsförpackning, en NAN (modersmjölksersättning), potatispåsen... osv osv.

Och hur många gånger har jag inte gått med telefonen i högsta hugg och kalkylatorprogrammet öppet och räknat ihop VARENDA VARA för att vara säker på att pengarna ska räcka som man kolla upp man har på kontot/i pengbörsen innan man for och handla.

Det är hemskt att behöva gå och vrida och vända på varenda cent.
Och sedan i värsta fall ändå stå där och ha för lite och försöka bestämma; vilken vara är det jag behöver minst? För om du köper ett paket NAN, ett paket maletkött, en potatispåse och en par liter vanlig mjölk -vilken vara skulle du lägga bort till först? Mjölken -du kan drick vatten. Men om det inte räcker? Byt ut köttet till 99cents köttbullspåse. Men om du redan gjort det?

Tidigare visste jag exakt efter att ha skrivit listan hur mycket pengar jag behövde för att kunna köpa det jag behövde. Jag visste att mjölk (på den tiden) var 89cent/liter, köttbullarna var 99cent, makaronipåsen var 49cent och NAN var ca 1€/burk. Så för att vara på säkra sidan avrunda jag till 1€, 1€, 50cent och 1€. Och smör var 2€ om man tog billig sort. Brödet fanns för 2€ rostatbröd stor påse, osten det skulle vara i hushållet kostade 6€ för en kilo. Ärtsoppa åts mycket för det var under 1€/burk.

Så det jag handlade var alltid enligt €-modellen -hade jag 12€ visste jag exakt hur många eller vilka varor jag skulle ha råd med.
Och hade jag inga pengar visste jag alltid exakta summan jag bad att få låna av släktingarna mina.
Det värsta var absolut då blöjorna började ta slut mitt emellan två utbetalningar -ett blöjpaket är ändå 13€ så det hittas inte så lätt.

Jag erkänner, jag har hunnit gå och samla flaskor i diket på väg till butiken -bara för att få en extra mjölkliter/NAN.

Jag är så glad att den tiden är över.
Men fortfarande lever jag enligt den tiden. Jag väljer det absolut billigaste alternativet (men det är väldigt få saker som jag tycker det dyrare faktiskt smakar bättre, den enda jag kan komma på genast är Pasta Carbonara är den dyrare godare för den har annan kryddsammansättning än den billigare). När jag ser en flaska/burk som ger pant så skulle jag vilja plocka upp den och jag tänker "vilket slöseri".

Lämnar jag någon gång med extra pengar eller får extra pengar någonstans ifrån (tex retroaktiv betalning från FPA) så känns det som om de bränner i fickan! För under hela den tid då jag fick räkna cent när jag skulle handla så köpte jag aldrig något nytt åt mig själv. Inga nya byxor eller annat behövligt. Måsta ja ha nå kläder (tex vinterjacka) så var det loppis som gällde och jag gick inte ens in i vanliga affärer. Hittade jag inget på loppis så frågade jag närmast boende släkting om de hade nå extra. Eller så blev det en tjockare huppare som fick duga. Så nu skulle jag så gärna vilja spendera en massa pengar på mig själv, slänga ut dehär topparna som håller på och går sönder överallt (stämmer, varenda normal otryckt topp jag äger har ett eller flera hål/sömmar som gått upp) och köpa nytt som jag gillar och trivs med.

Men istället lägger jag undan. Visst kan jag köpa NÅGOT åt mig själv (som jag köpte en klänning till födelsedagspresent åt mig själv) men kostar det över 20€ (byxor, jacka, tröja) så avstår jag oftast.
Istället lägger jag pengar i min "emergency"kassa (om bilen, tvättmaskinen etc går sönder) och i skuldkassan (för att betala av skulderna jag har från då jag hade det så knapert).

Jag vet väldigt bra hur det skulle kännas att vara dendär mamman i kassakön -för jag har varit hon. Jag fick aldrig hjälp av någon okänd som erbjöd sig betala eller bidra -men jag har hjälpt andra med det.

Det är ingen moralisk läxa åt er att ni måste göra det, var och en måste göra det den klarar av -och som den unga killen, han levde också på "foodstamps" så han hade inget att ge. Man kan inte ge om det betyder att man själv får be om hjälp då.
Det enda jag hoppas är att alla ger efter förmåga -av vad de än kan ge, oavsett om det är en extra slant/tid/stöd/något annat.

Hjälp personen som är intill dig.

Julbelysning gör allt så mycket mysigare

 Syns inte så bra på bilden men det är ett hjärta.

 Ängeln jag ärvt av min mormor. Vingarna byter färg mellan varven. Minns denhär bra då den stod i deras fönster på Karlsborg.

 Utebelysningen från köksfönstret. Syns inte så bra men det är alltså en utejulgran med vita (ser blåa ut) och gula lampor. Några polkagrisstänger som står i blomlandet och på trappan en gardin av lampor (ser mer ut då de speglas i fönstret).

 Vardagsrumsfönstret, det största fönstret. Ninas lila ljusslinga, min pyramid och Viggos gröna ljusslinga. Absolut nöjd med hur det blev (då min syster gav mig tipset om att hänga upp de med band i gardinstången, fick mindre hjärtattack inatt då tejpen gav efter så ljusslingorna föll ner).

Viggos och Ninas änglar de fick på lillajul av sina morföräldrar. Byter färg hela tiden.


Har äntligen börjat få lite julstök undan.
Ser så fram emot denhär julen. Att få fira med de som står mig närmast, ett hus fullt med 4 barn (äldsta 2 1/2 år, yngsta 3 månader). God mat, bra sällskap. Hoppas på tomte också men får se det då närmare. Men julgran ska det vara också, både där och här.
Får ju se hur många gånger granen vinkar över barnen -eller kanske jag binder ett band runt den o fast i blombrädan så den inte kan vinka på dem. Kanske vore smartaste lösningen.

Men i vilket fall som helst. Julen närmar sig med stormsteg. Behöver inte stressa med något, har redan handlat alla julklappar -måste bara dela ut de sista.

Bilar åt flickorna och dockor åt pojkarna

Har suttit och sett på "What Would You Do?" närmare en timme nu. Sista jag tittade på var denna video, en video där en pappa och en son går in i en leksaksaffär och sonen vill ha Barbie.

3:20 och personen efter det summerar väldigt bra vad jag också tycker. Klart han ska få en Barbie, det är ju det han vill ha! Varför skulle det vara så hemskt? Så han vill leka hur det är på riktigt (så att säga), det kan man inte med bilar. Visst kan man leka hur man kör osv på riktigt med bilar men man kan inte leka ut känslor och sånt med bilar -för barn lär sig ju att bilar är ting utan känslor och sånt.
Eller som den ena sade, pojken vill leka att han är pappa/mamma och ta hand om ett eget barn.

Min dotter fick nu till 1årspresent en docka med vagn. Hon går och sköter den nu som då, men det gör nog min son också minst lika mycket. Han försöker mata henne nu som då (och lillasyster också för den delen), bäddar ner dockan, lägger den i vagnen och går en stund eller ger fart, kramar den...
Och inte har jag något emot det! Tycker det är bra träning för emotionella sidan och sociala. Alltid nu som då blir det strid om vem som ska ha dockan. Oftast är det då Nina som tagit den och så vill Viggo ha den med sig då han ska vila. Jag måste säga att jag är glad att Viggo leker med dockan och tar hand om den så bra (det är ENDA leksaken han inte kastar hur som helst!), precis som jag är glad att Nina nu som då tar legobussen eller någon annan bil/traktor och brummar omkring med den längs hela golvet.

Leksaker är leksaker, och de ska lekas med oavsett om de är "kvinnliga/manliga". Kvinnor och män i dagens samhälle har så mycket gemensamma roller också så det borde ses som självklart att barnen ska få pröva på allt för att hitta det de själva trivs bäst med.

Andra halvan av programmet kan jag tänka mig de flesta män har svårare med. Att låta sin son gå klädd i klänning. Men varför inte? Kvinnor får ju numera gå i byxor, skotska män får gå klädd i kilt (kjol). Så en pojke ser en klänning, vill pröva den. Är det så stor skillnad?
Som några sade i klippet "han blir vad han blir oavsett hur du försöker påverka honom", "det du är rädd för finns redan där om det blir så". Direkta respons på vad kanske de flesta fäder är mest rädda för; om jag låter min son vara feminin av sig -blir han då homosexuell?

Milda makter, om kläder gjorde en antingen hetero eller homo så borde ju alla kvinnor som går klädd i byxor vara lesbiska -för byxor är ju från första början ett manligt plagg. Varför ska kjol fortsättningsvis vara ett kvinnligt plagg? Säkert skulle jag titta en extra gång på en man (vuxen märk väl) som kommer med kjol eller klänning -men om han vill ha det så inte skulle jag kommentera/anmärka/reta honom för det och inte skulle jag undvika honom av den anledningen (sen kan han ju ändå vara en otroligt irriterande man).

Men för att återgå till pojkbarn som använder klänning. De har säkert sitt flickor använda dem, hört de säga åt varandra att de ser så fina ut (för visst gör man det, man säger de är fina när de har på sig prinsessklänningar) och tar in allt sådant. Hur ofta säger man åt en kille att han ser fin ut då han har på sig jeans och en tröja? Inte så ofta. Så han vill också vara lika fin som flickorna är, men det verkar ju vara direkt förankrat till klänningen. Så han vill pröva. Och varför inte?

Kläderna säger inget om ens identitet egentligen (visst kan man framhäva sin egen personlighet med dem) utan de är något som skyler kroppen -åtminstone i barnaåldern tänkte aldrig jag på vad för kläder jag hade. Jag minns inte ens vad jag hade för kläder. Sen i övre lågstadiet började jag pröva ut vad jag trivdes med och i högstadiet/gymnasiet blev det tydligare och tydligare.

Så hunnit gå från ti endast använd sportkläder -endast jeanskläder -neutrala färger -svart och rött till idag då det är fortfarande merparten svart och annars också neutrala mörkare färger med möjligen nå färgstarka detaljer.

Jag skulle personligen önska att både män och kvinnor fick använda både byxor och kjol/klänning.
Om de själva vill det.

Märk väl, om de själva vill det -om de själva trivs med det.

Men för att återknyta till ursprunget.
Barn behöver få pröva på allt (egentligen) för att kunna forma sin egen identitet och lära sig om livet och världen. Att förneka dem något är att förneka dem en erfarenhet. En erfarenhet som kan vara viktig.

Vill du förneka dina barn något? Jag vill inte. Och jag tänker inte.

Skiing

I was out skiing for the first time since 2012 today. Was wonderful weather with sunshine and not cold nor hot. And just a gentle breeze.

And here they have made a short distance with "fake snow" so you can ski, but I went it 10 times and it got only 5,61km -so it is only 561meters long.
I really do hope there will be colder weather soon so they can start making it longer.

Also I've been in the gym now and then. Using the airpressure-machines. That has really helped me with my shoulder so I'd like to go more often, but still the small obstacle in shape of my two small children. But hey, maybe I can convince my dad to start coming every ..... for an hour so I can go exercise? It doesn't hurt to ask does it?

Well anyway, I will be going skiing 1time/week atleast cause they realized that I haven't paid for a seasoncard, so I got a bill due the 11.12 to pay it. And since I have paid to use the snow I will use it!

But hey, 5,61km in 40minutes classical style -with no grip whatsoever. That isn't so bad is it? Especially for not standing on a couple of skis for 2 years!

Diary of a Serial Killer

Tormented by the serial killer who took her mother's life, journalist LAURA NELSON investigates the only clue he ever leaves behind at his crime scenes: his diary pages.

Not very much about it on IMDB
And i wasn't such a thrilling movie either. But hey, it was beter than many other movies I've seen lately. Acting, they had some good moments and some bad. Storyline, a bit thin.

Well, Dark Label is a very broad label on horrormovies -some are great and some are... not so great.

The Hike

A young soldier, Kate (Zara Phythian), returns from a tour in Afghanistan after witnessing her boyfriend's tragic death in combat. With the comfort of her friends, including Torri (Barbara Nedeljacova), she takes the chance to get away on a camping trip to a picturesque, remote area of the British countryside. Wanting to escape their past, the girls begin their expedition into the woods for a peaceful break. As they near Sunset Point, they come across a strange and evasive group of locals who seem to be living off the land. During their journey they also have a friendly encounter with three charming, rock-climbing adventurers, led by Ethan (Ben Loyd Holmes). After the girls find themselves secluded again, Charlie (Jemma Bolt) suddenly goes missing, leaving the girls vulnerable in the dangerous woods. As darkness falls, the girls will be forced to rely on each other and their newly formed friendships to find Charlie before it becomes the last hike of their lives.  That is what IMDB has to tell.

I guess you would like it and find it frightening in case you hadn't seen many horrormovies -but when comparing them to other horrormovies this wasn't really good or thrilling.

A bit easy to foresee what was going to happend. Especially towards the end of the movie.
But hey, if you wan something to watch a night with some friends before goin on a campingtrip -then this will surely be okay!

Ett år har gått igen

Idag fyllde jag 26 år.
Idag fyllde min dotter Nina 1 år.

Känns konstigt att tänka att Nina bara funnits i mitt liv i ett år, känns som om hon alltid varit med mig.
Ifjol denhär tiden på dygnet låg jag i en säng på Jakobstad BB (som numera är nerlagt) och höll min lilla prinsessa i famnen. Var så lycklig då allt hade gått utan problem.

Sen hände en hel del. Jag separerade, flyttade hem till Vörå till en liten stuga, började studera på distans, Viggo och Nina började på familjedaghem och Viggo får nu både tal- och ergoterapi.

Otroligt vad mycket som hinner hända på ett år egentligen.

Få se vad det kommande året för med sig då för förändringar och händelser.

Kitchen Nightmares

Today I'm watching Kitchen Nightmares wih Gordon Ramsay. I've been watching it almost every evening at 8 pm when it comes from jim. I remember hearing that Ramsay was a devil, mean and used alot of swear-words.

After watching the first part I realized that he didn't actually do it cause he wanted to be mean -he just tried to wake them up from their ignorance! So I must say that it has got a lot more intresting by the time has passed. Although I hope the restaurant owners are exaggurated sometimes -I mean, they just can't be that stupid for real everyone of them!

Magic Mike

A male stripper teaches a younger performer how to party, pick up women, and make easy money.
the storyline if you read IMDB.

 And I guess that is what the story is all about -but don't forget that there is some seriously hot guys in the movie as well. Or should I say, someone for every kind of taste?

Anyway, I've seen it twice and it was beter the first time -the second time I would have wanted to just fast forward to the dancingscenes cause the story that is told beside the stripping isn't that wow or fascinating really.

So this movie is for women who want to watch some hot guys dancing -or guys that wanna learn some moves to impress on women. And not to be taken as a serious or mindblowing movie though.

My movies on V, W and Y

Vampires: Los Muertos (2002)

A vampire movie with Jon Bon Jovi in it. Very good action, very good acting (from a musician) and real vampires that wanna bite your head of!

Volcano (1997)

A volcano in the middle of a  town is a real disaster, and their battle to fight it is very good. A classic allready in my eyes.

Wanted (2008)

Action, Angelina Jolie. Unreal but very actionfilled. I guess if you don't mind the fact that you know it isn't real for 1 cent then you will enjoy it.

Watcher, the

Keanu Reeves, old movie but didn't find from what year. But a good thriller. Used to come often from the tv but aven't seen it there on a while.

Yes man (2008)

Important message given in a funny way with a funny man like Jim Carrey. A success in other words.

You got served (2004)

Dance movie, very good dancing. Really love all dancemovies so it was a must have.

Yatterman

Didn't find the casepicture anywhere so instead I took two posters from the movie.

Every week, toy-shop owner Gan and his cute assistant Ai battled the evil Doronbo gang. The gang led by femme fatale Doronjo and her assistants-pig-nosed muscleman Tonzra and rat-faced mecha genius Boyacky-for pieces of the mystical skull stone, and every week the Doronbo gang failed (usually due to incompetence). Then there was a mushroom cloud, Gan and Ai did their Yatterman dance and the gang regrouped the following week to do it all over again.is what IMDB has to tell us about this movie.

I watched it with a friend, and we were both horrified and had no idea if we should laugh at it or cry.
Sometimes you could think it was made as a childrens movie -and then something so clearly sexual happened that you just wished no children had seen it.

It is based on a anime-tvseries (actually, it is based on a spinof-serie from the original series).

Well, it looked more like a videogame than a movie. Not really good acting (in my eyes) and I didn't get the whole idea with it. But it wasn't made for me either... I'm no anime fan so maybe I was doomed to not understand it even before I tried watching it.

Either way, do you see it in the shelf somewhere... do. not. take. it. home!
Unless you are really bored and have no braincells left that it could kill -then you can take it home and watch it.

"It's like that"

Aaaah, en dag då man bara kännt man haft flyt och allt varit bra och man varit gladare än på länge.
Vad har gjort dagen så bra då? Jag vet inte riktigt.

Fick läst ena läxboken och hämtat bok nummer två. Första var om New Age och läste om Healing, UFOn, spådomstekniker och kort introduktion till New Age överlag. Plockade ut det jag tyckte var viktigt och ska småningom läsa en bok skriven av en som motsätter sig New Ages ideer. Oså ska jag då diskutera deras synpunkter och ta ställning till folkloristens arbete inom detta.
Okej, detdär lät såå mycket jobbigare nu än tidigare... men inte tappa modet! Säkert får jag skrivet något bra ändå!

Så for jag iväg och tränade styrka för första gången på länge och fick gjort ett riktigt bra 45minuters pass på tryckluftsmaskinerna! Höjd ju stämningen också.

Så åt jag god hamburgartallrik från grillen och köpte nya vinterskor som säkert håller mina fötter varma även om det blir minus 30! Och riktit sköna att gå med till dagis sedan.

Så hann jag få diskat, kollat posten, sökt efter en sak på nätet, duschat och lyssnat på lite bra musik medan jag plockade undan (innan jag hämtade barnen). Vi var ute en stund på gården och inne var de så söta -tills Nina blev för trött. Stackaren hostar nog ännu ordentligt, så hon sover i sittern nu och jag bäddar på golvet åt mig igen. Så hoppas jag att vi alla tre sover gott ändå -och gärna längre än till 7 en gång.

Vad annat gör mig glad då? Kanske det faktum att man har så härlig manlig vän att sitta och diskutera B-filmer med. Att man har en hel del vänner annars också så gör ju inget sämre. Barnen är ju bara underbara också. Min bror med fru och baby har kommit upp från Åbo så ska få träffa dem snart också, blir första gången jag får se deras lilla på riktigt!
Så, mycket småsaker gör en vanlig dag till en väldigt bra dag. Enkelt sagt.

The gym had relocated...

Visited Norrvalla here in Vörå to do some weightlifting, and it had relocated to the rooms by the swimarea! Well much better lights (not too bright), beter interior, more equipment and way beter speakersystem so you could really blast the music while working out.
Just a bit disturbing when people could come walking through for the toilets or to go swimming.

I really need someone to show me weightlifting with real weights there and not only use the airpressurised machines. But I got some good exercise from using only a few of them and really put as much pressure that I could do 10 reps with, and still pushed myself to 15 reps.
And did them 3 times. Since I have to be careful with my shoulder I made sure to let the arms rest now and then and did some legs or back between.

Also I managed to get the 70 pushups done there! 35+20+15 so that was the only exercise that went "the other way" so it got easier and easier.

Looking forward to go next week again!

Sand Sharks

A shark who swims in sand terrorizes a tropical paradise. That is all that IMDB has to say about the movie, and it was about as good as the amount of words used... Not very good special effects, really really bad acting sometimes and well... Just not good at all!
But hey, if you like sharkmovies and you don't even have some cartoons to watch right now at home -you can always check this out.
But make sure you are drunk or something, maybe that would have made it a little bit funnier...

My movies on T and U

Transporter 2 (2005)

Transporter 3 (2008)

Well Jason Statham is a very good actor, and a bad ass fighterin his movies. Of course the first one is always the best but still, they all have something good in them. Although sometimes things can get a bit over the top.

Twilight I-V
I've read all the books and seen all the movies and own them ofcourse. I was a huge Twilightfan in the beginning. But the actors didn't keep up the good energy and I started to miss something after the first movie in the others -not sure what was wrong but something. But if you are a vampirefreak you should check them out -just cause they are new kind of vampires.

U.S.Seals II (2001)
Action, war, soldiers and pretty good actors. A bit predictable but if you want a easy to follow movie it is a good choice.

Unrest (2008)
 Horror movie ofcourse, you can guess that from the name. Can't really remember anything from it so it didn't leave such a good impression on me then. But hey, horrormovies are always horrormovies.

Untraceable (2008)
 Thriller, and a bit horror I guess. Okay but didn't really leave any mark on me or memory. Tend to come from tv now and then so you can always watch it when nothing else good is on he telly.

Urban legend (1998)

Urban legends: final cut (2000)
Really good movies, and even beter now since I'm kind of studying Urban Legends nowadays in university. I had heard of all the legends in the movies before seeing them -although it is only number one that really is about legends.But really good, old school horror (like "Scream" or "I know what you did last summer") so check them out when you get the opportunity!

Sharknado & Sharknado 2:The Second One

Watching the second one right now from FOX, first time in Finlands tv.

Well, as you can imagine from the name and the cover -it is higly unlikely movie with a lot of B-class effects. I'm not so impressed by the acting either.

But hey, it is said to be one of the best bad movies of the 21st century!

Idetorka

Jag har total idetorka vad jag ska skriva om, så förvarnar att det kan bli  ett väldigt babbligt och förvirrat inlägg.

Sitter och ser på "Sharknado 2: The Second One" (vilket orginelt namn). Grafiken verkar vara lika kass som i första filmen, skådespelarinsatserna lika halvplatta... men nåja, tyckte ju första var så dålig att den nästan var bra -kanske denhär 2an visar sig vara likadan?

Nina har haft feber och har ännu hosta -och näsan har börjat rinna. Hoppas ändå på att hon orkar och kan sova i egen säng inatt, har senaste två nätterna sovit på vardagsrumsgolvet med henne (annars väckte hon Viggo hela tiden då hon hostade). Får verkligen vara glad att mommo hämtade hit en extra madrass vi har liggandes på vardagsrumsgolvet hela dagarna så vi får mysa, vila, busa och göra circuskonster på den. Imorgon är det dagisdag och om hon inte får tillbaka febern inatt eller imorgon bitti har jag nog menat hon ska få fara. Jag har en del jag behöver ta hand om också ärenden så.

Har blivit godkänd i min första kurs! Nästa kurs har jag redan fått hemskickad, kommer att läsa om Folklig läkekonst, Vampyrer från folktradition till populärkultur o myycket annat intressant. Kan inte vänta på att få fara till biblioteket imorgon och låna hem böckerna!! Är så taggad att fortsätta studera nu.

Nå, om jag skulle fortsätta se på denhär väldigt orealistiska filmen... nu blev en man äten av en alligator i New Yorks kloaker o alligatorn blev äten av en haj....

Pushup challenge and running

Yesterday I was out running on plain ground -no hills whatsoever. Very wet dirt-road so felt like my feet got stuck and didn't want to leave the ground, and my knees didn't like it when there were tracks so I never had the weight straight down... so got very short, 3.85km but I could run faster then and for once it didn't hurt in my chest and stomach! I guess it really was a good thing to be out running with friends now and then so I can challenge myself (they are both beter than me) and run where there is alot of hills sometimes.

Atleast it felt like I had done some huge progress finally!
And today I was out running alone at the local skicenter -was like running in mud the whole way! Well it was somewhere between 7-8km, averagespeed 6,1km/h more or less.
Now I've loaded Sports Tracker to keep track of my running in the woods cause the one I have been using always gets lost and measure some very strange routes...

Also now when it is November I'm doing Tikis punnerrushaaste (pushup challenge). Today is 3.11 so I did day three right after getting in from running. Feels good to finally be a bit active again! Just need to get my foodcravings in order again then.

I love sugar -always have and always will- but lately it been really hard to resist it! I even started to put in my tea again...! After drinking sugarfree tea a couple of months, not proud of myself but backfires will come now and then, only to grab yourself in the neck and lift yourself up and do something beter!

Oh, so looking forward to Manic Run 7.2 in Seinäjoki. Getting closer and closer!
And also Väriestejuoksu 2.5 in Vasa! I really hope it will be bigger, beter, more challenging and different than last year! Maybe I should sign up allready, cheap right now and you get some stuff free of charge!

Here is still the Punerrushaaste:

And you can do some of them in the morning and the rest later (like when it will be 115).

Running when colder

I don't know if there is any recommendations about when to run or not during the winter...
Except for when it will get frozen and icy on the ground, to avoid slipping and injurys I think it will be beter to stop running by then.

But hopefully there will be snow this winter, and then I will start skiing instead -maybe I will be able to paricipate in BotniaVasa next year (I think it will be in february). I would really like to!

And maybe go bi-cycling and running then later in the year.
Well, I guess I just have to keep training and hope I'll be in shape enough to participate then!

Ögonen i kors

Nåja, lördagen har startat -fast egentligen känns det inte så ännu för är otroligt trött efter en tämligen sömnlös natt...
Dottern fick magknip i två omgångar inatt och sonen var olycklig där emellan också så där en 4 tiden imorse fick jag äntligen börja sova, bara för att stiga upp halv 7 med dottern. I och för sig somnade jag nog på golvet igen medan hon lekte och i något skede hade hon kommit och lagt sig bredvid mig och sova (märkte jag då sonen ville upp kl 8). Sött egentligen, förra gången hade hon lagt sig vid mina fötter och sova, nu var det bredvid huvudet.

Har på X3M i bakgrunden nu då jag flyttat radion min till köket. Skönt! Och sonen gillar att det kommer musik emellanåt då det inte är nå intressant på tv på lördagsmorgnarna någonsin.

Snön som jag var så glad över igår har regnat bort, men snart ska vi ändå söka oss ut på gården en stund -fast det väl blir vääldigt vått. Nå, dottern somnar väl i vagnen troligen men sonen lär leka och plaska. Men det behöver man nog få också.

Om några timmar kommer en bekant och klippa mitt hår också. Ska fixa kortare hår igen, har växt för mycket tycker jag.

Men men, så mycket vet jag just nu. Inte mer och inte mindre. Hoppas ni får en fin dag var ni än är och vad ni än gör!

Jag gick vilse i hans ögon

Nej, det är tyvärr inte så romantiskt som det låter. Jag har inte träffat någon ny man i mitt liv (o skönt e nu de egentligen).

Jag gick vilse i min sons ögon. Jag gör det varje gång vi lämnar och bara se på varandra, vilket blir ganska ofta då han gillar att vila på madrassen i vardagsrummet med mig. Och när jag säger vilar så menar jag att jag lägger mig ner och han kommer med täcke o dyna som vi delar och ligger ansikte mot ansikte och skrattar en stund, sen stiger han upp och leker en stund för att sedan komma och krypa ner igen (eller så vill han vi ska göra lite circuskonster).
Min son har absolut de vackraste ögon jag någonsin sett, min dotter håller ännu på och bestämma sig för exakta nyansen -men hon verkar nog få bruna hon också fast det länge var brungröna! Så vi blir tre brunögda i huset!

Fattas bara att jag sedan hittar en ny man som har bruna ögon också. Haha.
Nej sak samma faktiskt vilken ögonfärg! Viktigaste vet jag absolut, men hittills har jag inte träffat någon som uppfyller mina "höga" krav. O det jag har som krav så tänker jag inte kompromissa på så, tyvärr. Kan vara jag förblir singelmamma resten av livet men det har jag inte heller något emot. Vänner har jag många både manliga och kvinnliga så får nog min dos av umgänge och social samvaro. Eller hur man nu brukar kalla det...

Nå, lämnade just och stirra på hans ögon när jag flyttade över fjolårets dagisfoto i en bättre ram. Han har verkligen underbara ögon, fulla av liv när han är glad! Gudars vad många tjejer som kommer tappa bort sig i dem i tonåren... nå, jag tänker iallafall lära honom att vara en gentleman!
Dottern däremot så kommer att ta sitt första dagisfoto snart. Hoppas det lyckas! Ser så fram emot det
Lilla pojken min behöver få en hårklippning före också... så blir att ta fram saxen någon kväll här när det kommer nå intressant från tv. Idag var nu "Spy Kids" en hit, så han fick se de klart innan han gick och sova.

Och nu sover de sött och jag ska också söka mig och sova nu. God Natt! Hoppas jag får drömma lika trevligt som förra natten och att barnen sover lika bra igen...

Sjukstuga på gång

Anade nog att något var på gång igår då båda sovde så dåligt och idag på förmiddagen ville sonen in redan efter en timme fast han annars alltid vill vara ute så länge som möjligt... väl inne mätte jag hans feber -38. Kände på dottern att hon också var aningen varmare än vanligt så mätte på henne också -38!

Så ringde till HVC, fick fara dit på eftermiddagen och det togs både CRP och kollade öronen. Och förstås hade han vänstra örat igen! Så en till Amorionkur nudå, känns som om det inte var längesedan vi avslutade förra...
Flickan min däremot hade som tur inget i öronen men om hon ännu har feber imorgon ska vi och kolla halsen igen med odling då det var lite svullet och rött och hon hostat mera.

Hoppas verkligen deras sömn ska kom tillbaka fort. Just nu ligger flickan i sittern vid mina fötter och hostar mellan varven. Tror jag lyfter in hela stolen i sovrummet bredvid min säng...
I och för sig kunde jag lika bra lyfta ut sonens säng hit o breda ut madrassen åt mig... är som en bastu i sovrummet nu då inte termostatet funkar -så får välja mellan kallt eller varmt! Tror jag ska laga det kallt imorgon igen... Det var ändå bättre än denhär hettan!

Hoppas jag ska slippa otrevliga drömmar, som man nästan är rädd att man ska drömma vidare på när man väl vaknat från, inatt... flasback för knappa ett år sedan. Inte trevligt alls, fast varifrån björnen hade kommit vet jag inte men det är nu sak samma egentligen. Huvudpersonen var samma...

Men men, det var väl min dag i stora drag... god natt på er!

Gangstaparty

• Hatt köpt för flera år sedan på H&M
• Peace-örhängen från Glitter
• Svart kajal, mascara och ögonskugga + två tårar av kajal
• Sjal som lämnat hos mig efter någon fest
• "Militärbrickor"halsband från Glitter

• Nirvana kort topp från H&M
• Svarta jeans köpt för flera år sedan från Halens
• Nitarmband "ärvt" av en vän
• På vänster döskallearmband från ProvinssiRockfestival 2011
• Nithandskar från Camden market i London
• Läder-nitbälte från loppis
• Kedbälte som samlats under många års tid

Ensamstående mammor -UNITE

Jag startade just gruppen Ensamstående mammor i Österbotten och här kommer kopierat vad jag skrev på fastnålade inlägget:

"Hej!
Jag startade denhär gruppen nu eftersom jag som ensamstående mamma med 2 barn (födda 2012 och 2013) tycker att det behövs en träffpunkt för oss i samma situation och som vill ha någon att dela vardagsproblem eller be om råd/hjälp.
För mig med två barn är absolut det svåraste att fara någonstans, även fast det bara är hem till någon. Med en lång son som älskar att klättra men inte lyssnar på ett nej är alltid alla saker inom räckhåll på väg i golvet -både hemma och då vi far till restaurang/besök. Dessutom har jag även en dotter på snart ett år som blir mer och mer självständig, häromdan chockade hon mig med att krypa upp för en trappa medan jag hjälpte sonen på gården -men ner blir det huvudstupa. Ja, så att fara någonstans innebär att jag måste dela på mig eller ständigt gå bakom sonen och vakta vad han ser...

Därför, som jag skrev, har jag en sådan tanke att man tillsammans skulle börja fara någonstans -och då tillsammans vakta ALLA barnen som är med. Låter kanske svårt men har man tex två av oss barn i samma åldrar med någorlunda samma färdigheter så kan en av oss vakta de yngre medan den andra kan springa runt med de äldre. Och beroende på varifrån familjerna är byta mötesplats nu som då -vilket också gör det roligare för barnen.
Ni får fritt lägga till andra ensamstående, men acceptera ingen in i gruppen om ni inte VET vem det är -jag skickar isåfall meddelande till dem för att ta reda på det.
Jag hoppas ni också kommer med på dethär, och tycker hoppeligen det är en någorlunda bra ide..."

 Så jag hoppas på att det ska finnas personer som tycker det är en bra ide och vilja joina mig med att hjälpa varandra och umgås.
Om du är en ensamstående mamma som tycker dethär låter bra -kom med!
Skicka "ansökan" och skriv ett meddelande åt mig så jag vet att du är på allvar med -så lägger jag till dig!

Höst bild update!

Lagt upp solljusdrivna lampor (4 stycken)

Ingen död jordhög längre!

Rosenbusken jag fick klippa bort alla kvistar utom en i våras har blivit så ståtlig nu!

Fd jordhögen börjar få lite blomster

Min "kvist" jag tog till vara

Mitt på gräsmattan

Största blombänken

Husväggen blev rensad på fula blommor (nu även planterat tulpanlökar där) och nyaste blombänken börjar vara igenväxt ställvis

Nyaste blombänken, närmare titt

Jordgubbs/rabarberlandet

Minsta flygsvampen för iår men de har verkligen trivts bra

Lite höstblommor vid trappan

Skulle vara fint om grannen fick bortfört de nerhuggna träden innan vintern

Andra sidan av huset

Kalvskitobär, hallon och någon sorts törnbuske i en enda härva. Hur ska jag få bort kalvskitobären?

Lampan på kvällen då solen gått ner

Stadslunch med mamma

• Sjal
• tskjorta
• läderjacka från loppis
• byxor sen jag gick i högstadiet

• glasögon av märket Lyle&Scott (Scotland)
• neutral sminkning med endast mascara

Tskjortan med nästan samma tryck som min tatuering! Billigt kap från Seppälä i Vasa under renoveringsrean.

Min Ed Hardy sjal som jag köpte på Malta när jag var där på arbetspraktik 2011.

Min "räv-väska" som min underbara kreativa syster sytt åt mig! Hennes märke är TheNor, sytt på baksidan av väskan.
Hänger alltid med mig då jag far ut, eller någon av de andra två hon lagat åt mig men de har tyvärr fått av axelremmen så måste vänta på att jag får reparerat dem innan de kan börja följa med mig på staden och på krogen igen.