torsdag 2 juni 2016

Åka buss, check!!

Igår var en stor dag för mig, men framförallt för Viggo.
Igår åkte han buss för första gången!

Kanske inte låter som någon stor sak men låt mig förklara:

Viggo är fortfarande ljudkänslig (om än han lärt sig identifiera många ljud nu). Han är orolig vid nya situationer och kombineras dessa två (nya eller höga ljud och ny situation) så får han panik.
Eller panik är vad jag kallar det.
Ett ordentligt utbrott med skrik, rädsla, flyktinstinkt, tårar och (om man inte låter honom fly) skador på både pojke och följeslagare.
Med skador menar jag då bitmärken, blåmärken, knipmärken och annat som kommer av ett försök att slippa bort.

Ifjol var denna panik vid bussar väldigt verklig. Och vi började klappa parkerade bussar som vi gick förbi, sen prata med dem, hälsa och säga hejdå åt dem, räkna lampor, räkna dörrhandtag, titta in genom dörrglaset... alltså kom oss närmare och närmare bussen!
Så fick jag vet de skulle på utfärd till Norrvalla -med buss. Så, jag tog en kraftansträngning (först med mommo) och besökte bussgaraget (mer eller mindre längs vägen hem från hans dagis) och vi gick in i en stor buss och tittade omkring oss (men fick inte lägga på bältet för att pröva).
Nästa dag (i förrgår) så gick vi igen till bussgaraget, med lillasyster. Då kom en liten buss som lämnade igång motorn, öppnade dörren och vi fick gå in och lyssna på luftkonditioneringen, brummandet, sitta en stund och pröva bältet.

Så igår kom jag till dagis med honom, var färdigt bestämt att om han inte skulle klara bussen skulle jag köra honom till Norrvalla. Ställer oss i kö med de andra barnen i gruppen, går ner till bussen, en stor buss och byter med dagistanten så han ska få gå in i bussen med henne. Jag såg då han gick in, satte mig i min bil och väntade tills bussen hade farit.

Då sprack mitt hjärta lite grann av stolthet. Över lycka att han tagit, igen, ett jättestort kliv framåt på sin utveckling!

Nästa fordon: tåg antar jag. Men det finns bara i Vasa, och är inte så förtjust i tanken att faktiskt åka någonstans för att pröva hur det går. Så ska se hur vi löser det...
Har annat att träna till dess. Och mamma får ligga i hård träning också, inte fysiskt men psykiskt för att kunna ta det lugnt då situationer eskalerar (ganska bra men kan bli bättre på det).

Oravais Trafik, bussbolaget han åkt med.

3 kommentarer:

familjenknas sa...

Tummen upp och hurra för er. Vad roligt att allt gick bra. Du kan vara stolt.

Marion sa...

Tack familjenknas! Det är jag :)

Marion sa...

Tack familjenknas! Det är jag :)