Det sa barnmorskan på mödrarådgivningen då jag nämnde att jag funderade på om det var dags för mig att ansöka om sjukledigt fram tills mammaledigt.
"Ingen tackar dig ändå när du har arbetat dig helt slut och har ont".
Och det stämmer väl egentligen? Klart man kan bli tackad för ett välgjort arbete, men inte får man nå extratack fast man har ont och arbetar vidare -så man får mer ont och blir trött -och ändå arbetar.
Sagt och gjort, Läkarintyget är skaffat, remiss till fysioterapeut finns (men först ska jag forska lite i hur mycket det egentligen skulle kosta att fara till en fysioterapeut). Orsak? Foglossningen som börjat och ryggsmärtorna som jag haft sedan jag blev gravid.
Foglossning var jag ju egentligen inte säker på att jag hade, visst det tog sjukt i nedre delen av ryggslutet och nere under magen, men då läkaren bad mig ställa mig upp och tyngde med fingrarna på nå punkter så var det OAJ! Dit for mina tvivel om vad som egentligen var ont!
Han blev lite konfunderad först över varför jag ville ha sjukledigt från ett, helt ärligt, så lätt jobb. MEN här är vad jag tycker: Om du arbetar med barn, att ta hand om barn, så är det INTE meningen att du skall sitta på en stol och bevaka dem som en hök eller se på barnprogram med dem hela tiden. Nejnej, om du är med barn skall du LEKA, SKOJA STOJJA med dem! Du ska leka kurragömma, du ska kunna laga snögubbar/snöänglar, kanske åka pulka, springa efter dem i poli och tjuv.... Du är ju där för att vara med dem.
Jag sa det åt läkaren, och då förstod han mycket väl varför jag ville vara sjukledig -för jag kan inte springa (knappt gå ibland), jag kan inte hoppa och studsa, jag har svårt att krångla in mig i gömställen.
Jag kände att jag inte fick göra mitt jobb, på sätt och vis att jag svek dedär barnen som jag skulle vara med då jag kom till jobbet. Jag blev "inskränkt" (sa väl läkaren) i mitt arbete, inte lika fri som annars och kunde inte utföra det ordentligt.
Och jag visste att det fanns en annan tjej i kö att ta min arbetsplats de dagar jag inte orkade ändå, för det hade jag +pojkarnas mor diskuterat och hon hade varit i kontakt med min chef. Så jag vet att de har en annan barnvakt nu -vilket också gör det enklare för mig att med gott samvete fokusera på att må så bra som möjligt nu under sista 8,5 veckorna av graviditeten istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar