Positivt om mig

Eftersom jag har fullt upp idag så får ni tyvärr bara en lista idag också. Lovar att berätta mer om shoppingen och om kvällens uppträdande!

- Fem saker jag är bra på

1. Flexibel och kläcka ideer (om än de inte alltid är så bra)
2. Motivera mig själv att göra saker
3. Att skriva (åtminstone enligt andra)
4. Att delta i undersökningar, projekt och evenemang
5. Att stå på mig (en färdighet som ökar hela tiden

- Fem saker jag älskar med min kropp/utseende

1. Mina ögon
2. Mina bröst
3. Min stil
4. Att jag använder lite smink
5. Att jag är kort (fast det är jobbigt ibland så är jag hellre det än lång)

- Fem saker jag är stolt över

1. Att jag varit/är med i UMR
2. Att jag tog mig ur en giftig relation
3. Att jag försöker lära mig nytt hela tiden
4. Att jag är realistisk optimist
5. Att jag aldrig gett upp

- Fem saker jag är tacksam över

1. Mina barn
2. Min man
3. Mitt hem
4. Att livet bara börjat
5. Att min son har så många kunniga, stödjande personer runt sig

Sneakpeak om shopping

(hittat på http://nouw.com/blogglistor)

Tre saker

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen

• Att resa till Malta (denna gång med min gubbe)
• Att vara delaktig i skapandet av något omtyckt
• Total sinnesfrid över här och nu och det förgångna

Tre saker jag uppskattar

• Ärlighet (ja, på gott och ont)
• Att man tar sig tid för varandra
• Allt mina föräldrar gjort för mig

Tre saker som jag vill ha

• En kropp jag verkligen trivs i
• Ett hus som är färdigt renoverat
• Två barn som känner att jag alltid finns där

Tre saker jag älskar att göra 

• Träna (styrka och löpning/skidåkning)
• Läsa sagor åt mina barn
• Läsa och studera nya saker

Tre ord som beskriver mig

•  Envis
• Naturlig (i avseendet att jag är som jag är och konstlar inte till mig nå extra)
• Bamsemamma (mamma till specialbehov så dömer ingen annan mamma som har ett bråkigt barn på gatan/butiken osv)

Tre saker jag vill bli bättre på

• Ha telefonen på tyst
• Sköta om min egen kropp (såsom nu smörja fötter och händer och psoriasisfläckarna med sina salvor för att minska smärta/irritation)
• Stronger, faster, harder (hehe)

Tre saker jag inte kan vara utan

• Mina barn
• Min gubbe
• Mina föräldrar

Tre drömmar jag hoppas blir verkliga 

• Att jag får utgivet en bok
• Att jag hittar ett jobb jag trivs med efter studierna
• Att mina barn får ett bra liv 

Och på sista vill jag ännu lägga, det som jag tror alla föräldrar till nonverbala barn önskar, 

• Att min son lär sig prata

Soluppgång 29.11 Vörå Centrum

(hittat på http://nouw.com/blogglistor)

Suomitutka

En annan undersökningssida jag är med på är Suomitutka (klicka på namnet för att gå till hemsidan). Som namnet antyder är även den på finska.

Den går ut på att besvara enkäter (länk som skickas via email). För varje enkät får man mellan 10 cent till en par euro i belöning. Detta samlas på din profil och när du samlat minnst 10€ får du summan antingen till PayPal eller som ett Superlahjakortti (se här på presentcard vad det är), alternativt donera till WWF.

Hur långa enkäter? Varierar från enkät till enkät samt om du har något att svara (till exempel en enkät om byggnadsfirmor så kände jag inte till någon av de uppräknade så tog slut genast), men det står en uppskattad tid alltid samt att desto längre enkät desto mera ersättning får man vanligen för den.

Hur ofta får man dem? Går att ställa in på profilen frekvensen av enkäter, jag har inte tyckt det kommit för ofta, nästan så jag vill de ska komma tätare!

Är det värt tiden? Det tycker jag! Brukar spara emailen oöppnade tills barnen ska läggas (sitter alltid och jyklar med telefon då ändå) och fyller i den jag fått då.

Och nej, jag får ingenting av suomitutka för detta inlägg. Tipsar bara vidare!

Årets Lillajul!

Årets Lillajul blev fullspäckad! Egentligen började den redan igår med att jag, mina barn och min far gick iväg och söka en lillajulgran! Hittade en inte nå långt från gården. Vi tog in den, pyntade den och resten av huset och sedan gick vi ut för att lägga upp några ljusslingor. Hann dock inte fixa med skarvsladdarna där ute så blev en aning på hälft ändå, mina händer började värka så alldeles då det blev kallare väder!

Då kom gubben min och hans två yngsta hit efter dagis/jobb. Gubben kokade mat (makaroner och maletköttsås med svamp) och jag försökte efter bästa förmåga hålla alla fyra sams och glada (gick tämligen bra) medans jag städade undan det absolut värsta stöket (gick sämre med fyra lekglada barn). De sovde över också och läggningen gick smärtfritt!

Gomorgon gomorgon! 6:45 vaknade sonen och ville upp, fick honom att stanna kvar i säng till 7:15 med milt tvång (typ). Så inga extra långa sovmorgnar på lördagar eller lillajul här inte ..! Nå, te dracks, dagens utmaningsgympa gjordes (bara fyra dar kvar innan det byts, tjoho!) och sen fick jag börja söka efter simkläder åt mig och sonen.

Vi går på FDUVs simkurs vid Norrvalla, dethär var höstens nästsista gång. Och vilka framsteg min underbara son har gjort!! Idag bubblade vi med munnen under vattnet, vi rutschade och fångade flytmasken i luften, vi simmade både på rygg och mage, vi skrattade och stojade... ja ibland tror jag nog de andra där tycker att vi är ganska högljudda (alltså vi tillsammans) men i vattnet är han såå glad att jag smittas med! Och jag minns ju så bra hur det var de första gångerna han skulle i vattnet och han klamrade sig fast så hårt att det tog sjukt. Nu simmar vi bredvid varandra i bassängen och jag håller bara koll på att han inte krockar med någon/något eller att inte flytmasken ska lossna. Helt klart ska han få en flytmask till födelsedagen sin sen, om han inte lärt sig med något annat då redan.

Efter simningen for vi till butiken, behövde bröd och ost till lunchen och så köpte vi rödbetor och sallad till middagen. Hemma så hade gubben kokat risgrynsgröt (i två grötkastruller), hans tre äldsta flickor hade kommit dit och min mor dök upp för att äta (hon hade dessutom med min nya 10-liters kastrull, full med fruktsoppa till gröten). Det var riktigt mumsigt! Och så fick alla barnen lite lillajulsgott (choklad och lite chips). Så skoja och stoja de en hel del innan alla drog vidare till sitt (min far stack sig in från jakten också på gröt innan han for vidare till brandjouren).

Jag var supertrött, men vet det är ingen bra ide att somna med två vakna småbarn -så jag dammsugade istället så gick värsta matkoman om! Sen fick jag lägga på potatisen, fixa sallad och lägga upp kryddgurka/rödbetor tills min mor kom på middag. Hon hade med en färdig liten skinka och en påse pepparkakor. Efter middagen gick jag ut med mat åt katten och hunden (gubben och tjejerna hade fixat rent åt kaninerna samt mat) och då...

Ja då hittade jag en säck på trappan med några paket. Lilla flickan min var helt överväldigad och höll utkik efter småtomtarna läänge! Och de fick varsin liten ficklampa att lägga fast på halaren, en leksaks bil/helikopter, varsin Disneyboll med choklad i, Smurfar och slickestickor samt en stor bok att hitta saker i (alltså stor jättefull bild där man ska hitta några småsaker). De var supernöjda med allting, som tur, och tror dottern tog med sig allt i sängen.

Sedan började dagen ta slut. Vi såg på Talent USA en stund, hängde tvätt, plocka undan leksaker, åt yoghurt, läste saga och sökte oss i säng. Dottern min somnade innan hon ens hade håxat att jag inte satt bredvid henne och sonen behövde få ur sig lite av dagens spännande händelser innan han kom till ro. Nu sitter jag i soffan och lyssnar på deras småsnarkas. Och tänker söka mig in i sovrummet snart för att dra timmerstockar, åtminstone tills någon av dem vaknar.

❤Glad Lillajul på er! 

Hoppas ni haft lika fin dag som vi! ❤

Vyn från soffan nu. Granen och pyramiden.

Ute"granen" vid trappan iår.

Glada vi till skogs efter gran går!

Nielsen Kuluttajapaneeli

Jag är som sagt med lite här och där och tjänar extra saker (eller poäng) utan att det listas som ett jobb. Ett av de ställena är Nielsen Kuluttajapaneeli (klicka på namnet så kommer du till hemsidan) där jag varit med sedan mars 2016.

Det största minuset är att allt material är på finska, precis som hemsidan också är. Men jag har ju inget problem med finskan när jag läser så det har nu egentligen ingen skillnad. Mest är det när de kontaktar en (sker väldigt sällan, bara om de inte fått information för den gångna veckan typ) som man blir lite frustrerad på att ingen pratar svenska utan man får försöka ta sig igenom på knagglig finska.

Vad är det för panel då? I all enkelhet ska jag registrera allt jag handlar åt dem: vilken butik, x-antal och priset (och slutsumman och om man använt något förmånskort). Undantaget loppissaker och sådant man INTE handlar hem. Det problematiska, sen när man är fler i samma hushåll som sköter handlandet, är ju att alla ska komma ihåg att göra detta. Exakt vad de gjorde med denna information har jag glömt men det är väl någon form av marknadsundersökningar för att se hur specialpriser påverkar, vilka butiker som är populära osv.

Vad får du för besväret då? Du får 100 poäng för varje vecka du registrerat ditt inköp (ökar efter att du varit med si eller så länge). Likaså om du meddelar åt dem att denna vecka har du inte handlat något eller meddelar när du far på längre resa så de inte behöver förvänta sig några inköp.
Dessa poäng får du sedan handla priser för. Har inte gått igenom allt ännu som finns på deras listor men har lagt i "toivelista" en saftpress, cdon presentkort, svart köksförkläde bland annat. Jag skulle ha råd med cdon eller köksförklädet nu men tror det är smart att först spara ihop till det dyraste och sedan arbeta sig neråt, då tar det ju inte riktigt lika länge till nästa gång du får något oså lite kortare, lite kortare...

Kategorierna i poängbutiken

Är det inte jobbigt då? Jo, de dar barnen ska hjälpa till och plocka det jag handlat så är det jobbigt. Men annars tycker jag att jag har fått bra rutin på det redan: plockar fram allt jag handlat på bordet, tar fram skannern och om jag handlat frukt så även kodhäftet. Sen tar jag fram kvittot oså tar jag alla varor i den ordning de kommer på kvittot. Undantagsvis frysvaror tar jag alltid först för att få lägga dem i frysen genast! Och när allt på kvittot är skannat så plockar jag av bordet. Färdigt! Tar när jag är ensam kanske 5-15 minuter beroende på handelsmängd medan med hjälpredorna mina kan det ta upp till 45 min då måste nästan plocka undan så fort som jag skannat en vara färdigt.

Vadå skanna? Ja alltså, jag avläser streckkoden med en manick, väldigt lik de man har i butiker för att kolla om det finns i lagret eller inte. Så har du arbetat på butik någon gång är de superenkla att komma underfund med! Annars är de också det, det finns egentligen bara 5 knappar att lära sig. ja, nej, skanna-knappen, sudda och avsluta. Ja och förstås on/off knappen.

Skannern, tar inte mycket plats i köket

Vad får du för detta inlägg? Inget vad jag vet. Jag loggade bara in av nyfikenhet och se vad jag hade för poäng och tänkte jag skulle skriva en kort recension om själva grejen. Det var min mor som berättade åt mig om det (fast hon inte själv är medlem) och efter att ha läst all information och avtal så gick jag med. Och för mig, som den låginkomsttagare jag är, så är det ju en tacksam grej att kunna få något genom sånthär gratis arbete! Alltså något som jag annars inte kunde unna mig att köpa med riktiga pengar.

Det är klart, förr eller senare kommer väl min vardag vara så fullspäckad med program och aktiviteter så jag ändå inte har tid eller ork längre med att registrera alla varor jag handlar. Men då är det ju bara att handla upp så mycket av sina poäng som möjligt och sedan avsluta medlemskapet. Det är ju ingen skada skedd tills dess!

Novemberlöpning -med hund!

Jag har aldrig tidigare sprungit utomhus efter september, men eftersom snön lyser med sin frånvaro och det endast kommer ner mer och mer regn så hade man inget annat val än att fundera vad som skulle vara passligt med kläder för en löptur och snöra på sig skorna.

Hann nog tänka både en och två gång att "nää, int far ja o spring i dehe klottet" men så ställde jag mig den magiska frågan VARFÖR INTE??. 
Och vet ni vad? Mitt huvud svarade faktiskt "...ja varför inte?". Så då var det bara att stiga ut, fråga fästmannens hund om han skulle komma med på en löptur och lägga på kopplet utan att han smet.

Jag är ändå inte säker på om hans hund älskar eller hatar mig nu såhär i efterhand. Till först gick det så bra och han höll sig långt framme och stannade bara för att uträtta sina behov (fint skrivet eller hur) men desto längre vi for så desto mer började han söka sig framför eller direkt bredvid mina fötter eller slänga sig på marken och börja rulla runt i en extra smutsig fläck... vet ju inte om det var några hintar om att han tyckte det började vara tillräckligt långt redan.

Nå, det blev ett varv runt Kalapää träsk -alltså just under 11 km.
Tog 1 timme 28 minuter så helt klart långsammare än tidigare, men skyller det på skitpauserna och på att det de sista 6 km var hård motvind och att vägen var mer eller mindre sönderkörd så kändes som kvicksand (eller hur skulle ni förklara att man sprang de första 5 km på 28 min och de sista 5 km på 40 minuter!?). Plötsligt mindes jag varför jag inte brukade vara och springa utomhus efter september...

Men, något säger mig att om jag fortsätter springa i tunga fören -så kommer de bra förena att medföra lättare steg och bättre hastigheter! Eller kanske det bara är önsketänkande? Hur som haver har jag funderat ge mig ut i löpspåret imorgon också (om jag kan röra på benen vill säga), men troligen en kortare sträcka. Eller, jag vet ju itne ännu om den är kortare för har aldrig prövat springa den förr! En av de stickvägarna som finns här som slutar i rondell tänkte jag pröva.

Men här får ni en bild av kläderna det blev!

H&M träningsbyxor.

Thermoleggings från Minimani.

H&M sportbh med maximalt stöd.

Nestle Fitness reflexväst med nätrygg (vunnit på deras lotteri).

Svart brett pannband för öronen.

SOC träningsjacka/tröja med lufthål på ryggen.

Svart trikåpolotröja, längd så det täcker låren och kan dra in händerna vid behov.

Och till sist en dubbelbild av rutten och mig med min löparkompis!

Från studenten till nutid!

Jag hade ju ett inlägg med bilder från skoltiden fram till att jag tog studenten (se här). Ingen svarade varken bu eller bä om ni ville se min "vidareutveckling" men bestämde mig nu för att ändå bjuda på den.
Så då kör vi!

Juni 2007, RockPerry i Vasa.

Uppträder med LaFo hösten 2007. Samma klänning som på förra bilden men fyller upp den en aning mer, ungefär med 40 kg mer tror jag det var i det skedet.

Juni 2008, RockPerry igen. Inte hunnit gå ner mycket då ännu...

Februari 2009. Korthårig med rött hår och testar på att försöka få in mera färger i mitt klädskåp. Funkade inte vidare bra och min viktresa har just på allvar startat med hjälp av Viktväktarnas poängsystem.

Maj 2010 på kryssning Åbo-Sthlm. Hade förlorat ca 30 kg från den tyngsta tiden.

Prövade vara blond en sväng också i samband med närvårdarexamen. Eller, det var egentligen för att färga håret rosa som jag var blond.

Sommaren 2011. Nu är jag mig själv igen med stil och hårfärg och allting! 

Sen tar vi ett skutt över båda graviditeterna och landar på december 2013. En månad efter att jag fått mitt andra barn och jo, bilden säger sanningen: under båda mina graviditeter så gick JAG ner i vikt. Jag menar, magen växte och barnen växte MEN vikten stod så gott som stilla eller bara några få kilon upp. Så efter dotterns födelse var jag (viktmässigt) i bästa formen!

Jakobstad Pride. 26.7.2014. En fin dag! 

Oktober 2014. Kort hår igen (märker ni att jag inte kan bestämma mig om jag ska ha kort eller långt?) och åter ett försök att få in mer färg i klädskåpet (i form av en lila- och en rödrutig flanellskjorta).

April 2015, ska se Poets of the Fall i Härmä. Gått upp lite igen då mådde dåligt en tid men håller mig till min egen stil!

Och till sist, 20.11.2016. Är nu i min bästa form sedan första halvåret av 2007, vågar nästan påstå att jag är i ännu bättre form än jag var då!
Min vikt är nujust under 55 kg men styrkan är högre än tidigare, likaså konditionen är på bra nivå. Jag trivs i mig själv och håller fast vid min stil. Har nu 4 tatueringar och alla har någon betydelse för mig, har dessutom många fler som väntar på att verkställas.

Har jag nu något mål med mitt utseende? Nej, inte egentligen. Jag har nått min målvikt och känner inget behov av att gå ner i vikt. Nu vill jag bara fokusera på att psykiskt se att jag ser bra ut.
Däremot har jag mål då det kommer till styrka och kondition! Jag jobbar vidare mot ett maratonlopp senast 2022 och jag vill bli starkare i hela kroppen, jag vill ju ännu pröva på ett riktigt hinderlopp och inte bara Color Obstacle Rush (vilket ju nog är jätteroligt men inte så krävande styrke- eller konditionsmässigt. Så kanske jag borde sätta upp ett Tough Viking år xxxx mål också? Men hur i all sin dar tränar man inför ett sådant lopp? Eller VAD ska man träna?

I vilket fall som helst så har mitt mående psykiskt och fysiskt gått mycket upp och ner. Just nu är det på topp och jag kommer att arbeta för att hålla det på topp!

Levt i 28 år!

Ja, alltså 28 år. Det är min födelsedag idag så jag har faktiskt levt i 28 år och påbörjar idag mitt 29:de levnadsår. Känns som en evighet jag har funnits! Men egentligen är det ju en väldigt kort tid, bara en liten vindpust i evigheten typ.

Firade tillsammans med min dotter igår, hon var ju den absolut bästa 25 års presenten jag kunde få! Får ju se hur länge det tar innan hon inte vill dela dag med sin "pinsamma mamma" (eller tråkiga eller coola eller vad jag nu blir). Men hur som haver, igår firade vi fast dagen är idag. Så idag blir det bara lugnt här hemma, i ösregnet där ute.

Tänkte att jag skulle, för skojs skull, lista 28 saker om mig -såhär att eftersom jag ändå blir 28 så ska det ju vara den mängden! När jag listat dem får ni supergärna kommentera om ni vill höra mera om något i ett eget inlägg.

1. Jag kan bara säga R om det kommer efter ett D, till exempel DRömma. Och tidigare inte ens då.
2. Jag trivs inte i andra klädesfärger än svart, oavsett hur jag försöker pröva så använder jag bara svart (förutom sovstund och träningsstund då färger nog är ok).
3. Jag är en utåtriktad introvert. Jag vill umgås mycket och delta i grejer, men jag är gärna en åskådare när jag väl är där.
4. Jag väger nu det minsta sedan högstadiet/gymnasiet! På ett bra sätt eftersom jag är så kort!
5. Jag är inte en så lugn mamma som jag önskar men jag jobbar ständigt med det, och oavsett hur irriterande barnens trots kan vara så ser jag alltid till att de hör "mamma tycker om/älskar dig jättemycket" och kramar dem hårt flera gånger per dag. 
6. Jag längtar efter att ha råd med en ny tatuering! Har flera planerade men är två som jag faktiskt på allvar vill ha (de skulle bli nummer 5&6).
7. Jag är jättekänslig för stress. Alltid varit känslig men blivit ännu värre. Redan att baka i lördags inför kalaset gav mog stressymptom på kvällen, likaså själva kalaset gav mig efteråt (jag reagerar på att jag stressat för mycket då jag slappnar av).
8. Jag har 1000+1 ideer som cirklar i mitt huvud konstant, men på grund av punkt 7 blir få förverkligade...
9. Jag har haft två konstaterade depressioner men inte egentligen tagit emot vård för någon av dem.
10. Jag har väldigt dåliga tänder. Emaljskador och uppdraget tandkött åtminstone.
11. Jag tycker inte om att bli distraherad när jag ser på film, varken hemma eller på bio utan vill se och koncentrera mig på den.
12. Jag skulle gärna prova på att ta modellfoton, eller någon form av fotosession åtminstone!
13. Jag får ofta katastroftankar i stil att något ska hända mina barn när jag inte är med dem (dagistimmarna till exempel).
14. Jag tycker om att laga mat, men inte vågat pröva på så mycket förr.
15. Jag skulle vilja ge ut någon bok, har ju skrivit x-antal historier.
16. Jag hoppas kunna fortsätta vara med i sommarteatrar snart.
17. Jag önskar ibland att jag skulle satsat mera på dansen! Eller att jag skulle komma mig för och plocka upp intresset på nytt.
18. Att flytta tillbaka till Kalapää känns som ett av de bästa valen jag gjort hittills!
19. Jag önskar att jag hade gröna fingrar så jag kunde laga jättefin trädgård och självförsörjande under sommarmånaderna.
20. Redan under lågstadiet läste jag allt jag kom över kring paranormala fenomen, oförklarliga händelser och dylikt.
21. Jag är en kratta på att rita!
22. Om än jag älskar att spela teater tycker jag det är hemskt att försöka hålla tal eller annars bara vara mig själv vid offentliga framträdanden.
23. När jag var liten försökte jag skydda skadedjur/-insekter och mata dem (möss, flugor mm).
24. Jag ser bara fram emot att bli äldre och äldre.
25. Jag har en så kallad atlastunga så jag känner smaker bättre än många andra och maten blir lätt för stark.
26. Skuldsaneringen tar slut 2021.
27. Jag spelar på Eurojackpot när vinstpotten blir över 20 miljoner, man kan ju alltid hoppas!
28. Om jag inte hade barn skulle jag resa till ett nytt land varje år, men jag hoppas på att de ska vilja resa med mig när de blivit en aning äldre.

Oj, det var svårare än jag trodde! Men avslutar med en bild av mig, från sista kvällen som 27 åring! 

Grattis älskade dotter!

Idag firade vi min underbart söta dotter, dagen innan hon officiellt blir tre år gammal. Redan för en par veckor sedan hade hon sagt vad hon ville bjuda på åt gästerna:

• Prinsesskex
• Chokladtårta
• Massor med frukt
• Citronkaka
• Chokladmuffins enligt mommos recept

Så det var bara att börja planera, handla och baka! Visste ju att hon älskar att vara prinsessa just nu så försökte hitta ballonger och fat i temat (tyvärr hade ju inte lokala affärerna annat än älvor på sina engångskärl men det gillade hon ändå). 

Mommo var snäll och ställde upp och bakade hennes chokladmuffins, med amerikanska pastiller (? det tror jag de heter iallafall) på -och hon åt närmare 7 stycken av dem.

Skulle laga maräng också men eftersom första satsen så började jag fel genast blev det 4 citronkakor istället för en -och sedan ganska dåliga maränger eftersom andra försöket inte lyckades heller.

Frukter vi hade var: kiwi, banan, päron, äppel, vattenmelon och vindruvor -och förstås små cocktailpinnar med hjärtan och blommor på att plocka med.

Kexen blev fanipala, och de kex med rosa glasyr och strösselprickar (minns inte namnet och redan slängt asken) som hon själv valde ut på Minimani.

Hallonsaft, kaffe och te släckte törsten.

Och chokladtårtan hittade jag på Tasteline, men lade vispad grädde i mitten och blev två tårtor med bara ett mellanrum.

Det verkade som om det blev väldigt lyckat. Och hon tackade fint för alla presenter och studerade alla noga (förutom nattlinnen, men de valde hon mellan till natten) och fick när hon somnat (på kanske 10 minuter utan nå extra gnäll!!) plocka bort hennes nya pussel och djur ur hennes säng -de skulle ju alla sova med henne.

Imorgon får hon bjuda på frukt vid dagis! Oj vad jag tror hon kommer att tycka om det...! 

Ja, det är ju även min födelsedag imorgon, men det tar vi upp i ett annat inlägg!

Jag tror jag lyckades välja riktigt bra present

Ballonger och serpentiner

Chokladtårtan med hjärtan och tre ljus

Födelsedagsbarnet blåste ut alla tre samtidigt

Alla kort skulle läsas också

Julöppning i Halpa-Halli

Idag var det barnens dag på lokala Halpa-Halli i Vörå (som förövrigt hotas av stängning trots namninsamlingar mm). Innebar saft, glögg, godis och pepparkakor serverades och de barn som ritat en teckning fick en gåva!

Mina båda småttingar ritade efter en stunds förklaringar att man inte får en present utan att ge en teckning varsitt papper fullt med streck. Men Nina var helt på det klara att det var en tomte och tåg på hennes!

De fick två karameller, Lek och lär med klistermärken-bok, Tähtipolku (JunnuHOPE-lehden joulunumero) och varsin valfri leksak ur ett urval (Viggo tog en rallybil och Nina en tomte att lägga pengar i). Och så fick de varsin heliumballong, pepparkaka och varsin Snadi-tripp! Verkligen uppskattat av båda två, fast det var tungt att stå i kö till utdelningen.

Båda två fick ansiktsmålning också! Och båda två ville vara katt, så for dit mes två barn men kom hem med två katter.

Men jag är såå glad och stolt över att Viggo vågade låta en vilt främmande tjej måla honom på kinder och näsa!
Och så glad att Nina vågade låta den andra också måla henne fast hon först var för blyg, hon var så glad efteråt och mjaua, spann och morra hela vägen hem!
Men var första gången jag såg Viggo så lugn och glad trots att det var hans känsligaste område som berördes av små sminkborstar! Jag har ju i så färskt minne hur man inte ens fick torka honom med handduk eller papper på kinder och mun...

Ninakatten

Viggokatten

Vart tog sömnen vägen?

Jag har sovit som en kratta, och det har även min son men av någon anledning syns det inte på honom fast han vakar merparten av natten, och då "tvingar mig" vaka med honom...

Han härmar alla bilder i en bok nujust, medan jag sitter på sängkanten och känner mig mest som en urvriden trasa som använts alltför många dagar...

För inte så länge sedan, eller från då han föddes till för ca ett år eller ett halvår sen, så var dessa sömnlösa nätter vår vardag (eller varnatt?). Han sovde alltså väldigt dåligt varje natt med nattskräck, uppvakning varje timme eller just en längre vakning under natten. De nätterna var jag glad om jag sov 4 timmar på en natt... men jag kände mig inte så utsliten, min kropp programmerade in sig på att det var "normalt" att sova ryckigt, lite eller nästan inte alls.

Döm om min förvåning då han fick Melatonin för att somna in lättare, och jag kunde hitta en metod för att han (ofta) kunde lugna sig när han vaknade och somna om (komma i min säng bredvid mig och, trots obekvämt för mig, få kila in händer och fötter under mig för "trygghetstyngd"). Men dethär funkar aom sagt inte alltid, tyvärr.

Men som sagt, jag kände inte av någon extra trötthet då, tyckte jag kunde jobba på bra. Tror ni jag tyckte samma då han började sova bättre? Nej då insåg jag ju hur slut jag hade varit, och hur många nätter det tog att komma ikapp sömnbristen. Och nu när det är någon sämre natt igen? Ja då säger kroppen åt mig att inte låta det bli någon "vana" igen. Och jag är supertrött...

Trötta jag...

Mer än ord

Jag deltar i FDUV:s projekt Mer än ord (klick för att läsa mera på facebook eller här för deras egen artikel). Och igår hade referensgruppen i Vasa sin första träff (och enda innan årsskiftet).

Vi var en blandad samling på åtta mammor som satt och diskuterade kring hur man skall berätta åt föräldrar om misstankar kring att något är fel eller om en diagnos som barnet får (oavsett om det är något som bekräftas enkelt och mer eller mindre direkt vid födseln eller något som upptäcks efter flera år).

Jag känner mig alltid lika "tacksam" att vi har funnits i rullorna från dag ett, alltså att det var något avvikande genast så att vi fick extra uppföljningar med detsamma och inte behövt kämpa med att få myndighetspersoner att lyssna och undersöka sedan i ett senare skede av barnets liv. Med det sagt kan jag ju inte påstå att allt har fungerat felfritt för oss heller och desto äldre han blir (och desto mera jag umgås med föräldrar till äldre barn med specialbehov) så upptäcker jag ju att vi inte fått en del saker vi har rätt till, eller att vi fått dem först då jag begärt dem då en annan förälder frågat om vi har.

Snart inleds dessutom ett helt nytt kapitel i vårt liv med förlängd läroplikt och tidigarelagd förskola (han börjar alltså på med förskoleträning redan nästa år) och planer kring hans lärande, skolgång och så vidare som skall göras upp. Ett helt nytt område för mig som jag vet ingenting om, men förstås ska jag be om råd och tips av de föräldrar som redan gått igenom denna djungel.

Men tillbaka till projektet! Tanken är alltså att vi i referensgrupperna (Helsingfors, Borgå, Vasa, Jakobstad och Ekenäs tror jag det var) ska diskutera hur vi fick beskedet och diagnosen, vad gick bra från de professionellas sida och vad gick mindre bra (till exempel ordval var upp mycket på tapeten och om man ska berätta allt dåligt i en enda andning och utelämna det bra), vad skulle vi ha behövt som skulle gjort omställningen enklare och så vidare kring allting med att "åka till Holland istället för Italien" (se bilderna längst ner).
När referensgrupperna är klara ska vi hoppeligen ha satt ihop ett informationspaket åt professionella om hur de borde bemöta föräldrar som får ett barn med särskilda behov (mitt i barnets liv eller direkt vid födseln), och om vi har riktigt tur vidarefinansieras projektet så de får börja utbilda vårdpersonal, dagispersonal, rådgivningspersonal och så vidare i samma saker. Kanske till och med skapa lektioner i det för framtidens yrkeskår (alltså föra in det i utbildningen).

Vi kan ju hoppas det, och vi kan hoppas att det i framtiden kommer innebära mindre föräldrar som känner sig helt vilse och ensamma när de först får beskedet om något...

(Jepp, jag gråter mer eller mindre varje gång jag läser den)

Årsdagsrädsla

Jag har en helt befängd rädsla, som just nu börjar äta mig upp inifrån igen. Jag vet det är dumt att gå och vara rädd för att en viss sak ska hända eftersom man, mer eller mindre, lockar till sig och skapar just denna händelse.

Jag menar, hur normalt är det att vara rädd för det andra året i en relation? Helt sjukt eller hur? Fast, då har jag aldrig upplevt den tredje årsdagen med någon heller. Det har alltid slutat under andra året tillsammans av en eller annan anledning.

Den första november hade jag och min gubbe vår tvåårsdag, vi är alltså inne på det ödesdigra året för mig och mina relationer. Känns som om jag mer eller mindre väntar på att han ska säga "du, vi måste prata..." och så, finito! Heldumt eller hur?

Och jodå, jag har berättat åt min kära gubbe om denna rädsla/ångest jag har. Och inte låter det på honom som om han är på väg någonstans, inte ens fast min dotter trotsar som en galning emellanåt och min son bombar honom med leksaksprojektiler emellanåt. Jag har gjort ett riktigt kap eller vad?

Men någon röst inom mig säger ändå att mycket hinner hända på ett år, och att ingen kan orka hur länge som helst med en galen familj (japp, jag kallar oss galen då jag ännu till alltid har uruselt morgonhumör).

Nåja, nu har jag skrivit ut det i text. Om det då var en bra eller dålig sak får väl det kommande året visa helt enkelt.
Men en sak är säker; jag har hittat världens kap och tänker inte lämna ifrån mig det! Om det är upp till mig alltså...

Vinterlista!

Hittade denna lista angående vintern på Ellens blogg: Blejk, Fejt & Fab och bestämde mig för att stjäla den. Jag föreslår även ni kollar in hennes blogg om ni inte redan hittat den!

När jag loggade in möttes jag dessutom av den nya siffran 110 000! Jag trodde aldrig min blogg skulle bli öppnad så många gånger när jag började på. Så tack så mycket!

Nu över till listan!

Vad tycker du om vintern?

Tja, beror lite på hurdan vinter du menar? En mörk, regnig och halvkall vinter -nej tack! En vit snöig och -10 -> -20 -ja tack!

Hur kommer du se ut i vinter?

Som en michelingumma! Har ett par rediga vinterstövlar, utebyxor och en tjock Helly Hansen jacka (den kirrar lätt upp till minus 30!)

Snö och -20 grader eller snöfritt och +10 grader?

Snö snö snö!!!

Några särskilda planer för din blogg i vinter?

För bloggen? Ingenting

Vad gör du för att få upp värmen när det är iskallt ute?

Går in. Nä men oskojat, får jag kallt så är det inte bara kallt utan händer och fötter värker så in i h-vetet!! Så jo, jag går in om får kallt. Lurar in barnen me löften om varm choklad och kaka...

Berätta om ditt bästa vinterminne.

Jag vet inte... jag tror det byts hela tiden nujust med småbarn! Som nujust är lyckligaste minnet min snöfight (inte snöbollar utan pudersnö) med barnen vi hade för en par veckor sen... ifjol var det att se Viggo och Nina stå på skidor...

Nämn fyra saker du vill göra i vinter.

Jag ska delta i BotniaVasan i februari! Japp de ska ja!! Ha planera så många år men nu ska jag va me! Ha börjat träna redan!

Jag vill åka mycket pulka med barnen. Måste bara komma på vilken backe vi ska ta...

Jag vill ta en hotellweekend med min man. Vi har ju en gratisnatt att lösa in!

Nämn kultur du planerar att konsumera inom de närmaste månaderna.

Bokcirkelns böcker, vilka det nu än blir de väljer.

En hel hög med skräckfilmer som jag o gubben inte kollat igenom än.

Om det blir nå mer får vi se.

Vad vill du att ska vara annorlunda denna vinter i jämförelse med förra vintern?

Den ÄR redan annorlunda! Den är på sätt och vis lugn (trots barnens trots) för jag vet var jag har min man.
Jag har ett hus som är mitt.

Jag hoppas bara jag lyckas slappna av!

Vinterns första skidtur

Min dotter skidade redan igår för första gången denna vinter men jag slapp iväg på en tur idag!

Hade helt glömt bort hur härligt det är att susa fram på träskets snöklädda yta, speciellt dagar som denna då det inte är så kallt, solen skiner fast den är på väg ner bakom träden och dimman skapar en fantasivärld mellan holmarna.

Det är såna här dagar jag önskar att jag hade systemkamera!
Men det vore aningen otympligt att skida med den hängandes och slängandes runt halsen. Så får helt enkelt nöja mig med telefonens kamera.

Idag blev det 3,34 km på 29 minuter. Men skulle ju gått bra mycket snabbare om jag inte stannat och fotat en 5-6 gånger. Nästa gång tänker jag mäta upp hur långt ett helt varv runt träsket blir!

I februari ordnas BotniaVasan, ett skidlopp på 53 km här i Vöråområdet. Planerna är att delta, har siktat på det många år men inte lyckats skida tillräckligt innan det närmat sig. Hoppas därför på att komma mig ut och skida ofta -så jag hoppas verkligen att snön inte smälter bort!

Skidspåret mot solnesgången

Dimman runt holmarna

Mina skidor i spåret

Skidåkaren med rimfrost i håret

Mera bilder kommer upp på Kalapääs egen blogg (kalapi.nu) ikväll runt kl 21!