Detta är något som diskuteras i Vörå ganska livligt, ett ämne som väcker en uppsjö av åsikter och tankar -ja till och med ganska starka känslor- hos många. Att komma till ett beslut kring en sådan fråga som hur skolorna skall fördelas är allt annat än lätt (något som man kunnat följa med på Vasabladet bland annat under hösten). Varför är det så då?
Byskolorna är lokala, de är nära till familjerna och eleverna i klassen är ofta de som kommer på besök efteråt också. Alltför sällan upplevde jag att det kom vänner från andra byskolor på besök eller att man lärde känna någon från en annan byskola. Jag gick i Rökiö skola, fast jag bodde (och nu bor) i Kalapää -en by med bara mig och mina syskon i skolålder. Min årsklass var vi sju stycken elever, fem pojkar och två flickor (mig inräknad). Med andra ord var det mer eller mindre omöjligt att få en annan bästa vän än den andra på klassen. Vi delade klassrum antingen med klassen ovan eller under oss (båda hade fjorton elever var) och då hade man mera utbud bland klasskompisar -men vid grupparbeten eller pararbeten var det ju ändå oftast bara vi sju och de fjorton som kunde samsas, vi var ju ändå olika klasser som hade lite olika undervisning.
I en liten byskola kan man tänka sig att lärarna ser alla elever bättre än i en stor skola, man får en mera personlig kontakt och kan bättre övervaka vad som händer på raster och lektioner. Men en som är annorlunda (på vilket sätt som helst) sticker också ut mycket mera i en liten grupp än i en stor grupp, för i en stor grupp finns det alltid en eller två som (om inte på samma sätt så på eget sätt) sticker ut. Att inte stå ensam som utstickare kan minimera risken för utfrysning/mobbning - att lärarna har bättre översikt över eleverna kan också minska risken, men då ska lärarna våga ta i saken genast de ser något som kan bli mobbning/utfrysning. För fast man säger åt eleverna att de ska ta kontakt om de upplever mobbning eller utanförskap, så de gör inte det! Varför skulle de det? Alltför ofta tror de (falskt eller sant) att de ska bli stämplade som skvallerbyttor, morsgrisar, fegisar, kycklingar osv och att mobbningen ska bli värre.
En central skola innebär ett ökat behov av skolskjutsar, både från föräldrarnas sida och från kommunens sida. Vi behöver anställa flera lokala taxichaufförer och lokala bussbolag att köra eleverna från de små byarna in till den centrala skolan, och efter skoldagen hem igen. Men vill någon lämna eller fara till en kompis hamnar denna körtur på föräldrarnas axlar, något som inte i sig är en negativ sak men kan minska möjligheten att fara på besök beroende på arbetstider med mera. En stor skola kan då också ge möjlighet att skaffa vänner över byns egna gränser, något som annars blir aktuellt på riktigt först i högstadiet (och där kommer även de forna grannkommunerna Maxmo och Oravais in i bilden). Och det är ju bra, då kanske man hittar likasinnade enklare -men de kan då bo på andra sidan kommunen om det vill sig illa.
I vilket läger ställer jag mig? Ingetdera. Jag gick i den lilla byskolan, skulle ha velat ha flera jämnåriga tjejer på klassen, jag skulle inte ha velat bli retad för mitt R-fel men tyckte jättemycket om att undervisningen blev på tillräckligt personlig nivå. Ska det byggas en central skola dit alla byars elever samlas har jag ändå några önskemål:
- ge skolan tillräckligt med resurser. Både finansiellt och personalmässigt för att kunna trygga elevernas lärande och lärarnas ork.
- se till att det finns tillräckligt med klassrum. Så att det finns flera första klass, flera andra klass och så vidare. Detta för att klasserna inte ska bli för stora, och de får inte bli för stora! I en klass som är för stor kommer alla elevers lärande att försvagas för ingen får kunskapen på rätt nivå, ingen lärare kommer att orka hålla uppsikt och kontroll över en för stor klass, läraren och eleven kommer inte heller att få en personlig kontakt så eleverna vågar anförtro problem eller fråga hjälp. Jag vill påstå att 15 till max 20 elever är bra storlek på klasserna.
- tillräckligt mycket personal utomhus under rasterna, och tillräckligt med saker att göra under rasterna. Inte fyra gungor för en skola med hundra elever, inte en sandlåda... nej utan så att merparten av eleverna har något att göra, och den andra hälften har möjlighet att hitta på något eget (som inte betyder gå till affären efter godis eller sitta med telefonen).
Dessa tre punkter är de som känns viktigast för mig som mamma till två barn som kommer att börja i antingen eller. Min son i behov av speciellt stöd kommer kanske inte alls att börja i normal skola, det vet vi inget om ännu, men hans lillasyster kommer absolut. Och tre av fem bonusbarn går i skolan just nu, egentligen i "fel" skola om man ska tänka på var jag bor och min dotter då borde börja, men om det skapas en ny central skola kommer det ändå vara samma skola sedan.
Så, nya fullmäktige som ska väljas, kan ni trygga dessa tre punkter åt mig? Och lyssna på alla andra föräldrars oroliga funderingar och önskemål kring den nya skolan?
Om ni kan det -kör på! Riv den fallfärdiga centrala skolan och bygg en ny stor skola!
Om ni inte kan det, behåll byskolorna! Hellre för små klasser och god undervisning som kostar än halvgenomtänkt stor skola som förstör elevernas förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar