Men inte hur som helst!
- Det ska vara uppgjort tillsammans med en opartisk läkare varför och hur eutanasin skall genomföras. Med andra ord ska det inte vara så bara att "ta sitt eget liv" eller "få tillgång till sitt arv".
- Patienten ska, i mån av möjlighet, veta vad som planeras -likaså anhöriga om patienten själv begär eutanasi. Och de ska få möjlighet att diskutera med varandra varför eutanasi vore att "föredra".
Skulle jag bli obotligt sjuk, med svåra smärtor eller en evigt nedåtgående spiral i funktion så skulle jag vilja ha eutanasi (om det fanns att fås). Jag skulle inte vilja "sitta och vänta" på döden och gradvis behöva mer och mer hjälp av andra med de mest grundläggande livsfunktionerna. Inte heller skulle jag vilja att mina nära och kära skulle behöva se mig tyna bort sakta.
Så om eutanasi klubbas igenom så blir det en sak att skriva i vårdtestamentet och att diskutera med barn och gubbe så det inte är någon frågan om sedan. Dessutom kanske flera av mina organ skulle gå att rädda än om kroppen långsamt skulle "shut down" ett organ i gången. Det beror såklart på sjukdom (så det inte följer med i organet) och metoder att utföra eutanasi på (som inte skadar organen eller för med sig några kemikalier till mottagaren av mitt organ).
Jag förstår att det kunde vara svårt som anhörig att gå med på eutanasi. Jag har ingen aning hur jag skulle reagera på det om någon när eller kär skulle begära det. Det är klart, det beror ju så mycket på vad man sett av sjukdomen, allmäntillståndet och den psykiska aspekten hos sin sjuka nära och kära. Om man visste de led och våndades kanske det vore enklare att gå med på det. Men samtidigt skulle man inte vilja ge upp hoppet om en förbättring, fast det skulle de flesta läkare försökt åstadkomma redan (om inte annat kunde detta också läggas som ett "krav" för att eutanasi ska kunna beviljas).
Igår skrev jag om hur vi kommer snart att leva för alltid (klick), idag om hur jag hoppas rätten till eutanasi ska gå igenom. Så igen påvisar jag tanken att jag anser vi människor inte ska leva för evigt utan gå vidare när det så är dags. Detta trots att jag själv hyser en stark rädsla för döden och om något finns efteråt... men det är en annan story!
8 kommentarer:
Jag vet ett fall där eutanasi troligen hade varit bäst för alla inblandade, en som blev gammal och sjuk och ganska snabbt blev en sk "grönsak" som inte reagerade på något och i det tillståndet var hon i något/några år. Ingen chans till förbättring och släkten orkade till slut inte åka till Sverige för att hälsa på längre då hon ändå inte reagerade på deras närvaro. Det var en stor lättnad för dem att hon äntligen somnade in till slut och de kunde ha begravningen...
Dock är det ju (i de länder där eutanasi är tillåtet) så att patienten själv ska vara i sånt skick att den själv kan säga "ja" 3 gånger (om jag minns rätt antalsmässigt) för att det ska göras. Och patienten ska själv dricka preparatet. Anhöriga får alltså inte bestämma (vårdtestamenten angående eutanasi godkänns alltså inte). Passiv eutanasi finns på ett sätt redan här iom att patienten kan avstå från livsupphållande mediciner/maskiner som då förkortar livet (eller anhöriga kan bestämma att stänga av maskiner om patienten är hjärndöd). Det är den aktiva etanasin som diskureras nu där patienten ska vara med hela vägen. Författaren Terry Pratchett gjorde en dokumentär som heter Choosing to die som behandlar temat då han fick alzheimers där han följde med en man som åkte till Svhweiz för att dö. Jätteintressant men tung! Finns att se på flera ställen gratis om man googlar (brukar ta upp den när jag diskuterar eutanasi på religionsetiken med abin)
Tack för ett viktigt inlägg, håller med dig på alla punkter! Uppmanar folk att läsa den här berättelsen om en pappa (även utbildad läkare) som berättar om då hans lille 3-årige pojke fick en hjärnblödning och led i många veckor, utan hopp. "Eutanasia on rakkauden teko" menar han. Länkar till den här:
http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/art-2000005010252.html
Hanna, låter bra i teorin med "ja-regeln" men i fall då patienten själv inte kan säga ja? Alltså som Maria ovan nämner "grönsakstillstånd" eller till exempel långt framskriden muskelsjukdom (påverkar talförmågan)? Tycker att man i sådana fall måste ta i beaktande ett vårdtestamentes vilja...
I initiativet står det just de saker jag tog upp och som är enda sättet eutanasi skulle kunna bli lagligt, EU regler kommer ju också in, inte bara Finlands lag: (kopierar här in det som står i initiativet som jag tog upp)
Döden ska vara nära förestående,
Patienten är förmögen att vidta rättshandlingar, myndig och kognitivt kompetent,
Patienten har av en läkare blivit informerad om sitt tillstånd, prognosen för sjukdomsförloppet och tillbudsstående vårdalternativ.
Patienten har själv av fri vilja, efter moget övervägande och upprepade gånger framställt en begäran om eutanasi och beslutet har inte tillkommit genom yttre påtryckningar.
Läkaren har med sin patient flere gånger samtalat om dennes begäran om eutanasi och blivit övertygad om att patientens önskan är bestående.
Läkaren är övertygad om att patienten inte lider av en psykiatrisk sjukdom som skulle försvaga dennes omdömesförmåga. En eventuell klinisk depression måste alltid skötas, innan ett beslut om eutanasi får göras. (Här kommer alltså t.ex. alla slags minnessjukdomar in)
Ingen får eller har rätt att fatta ett beslut om eutanasi för någon annans räkning
Vårdtestamenten är alltså inte med här eftersom ingen annan får ta beslutet. Det är ju fortfarande en annan sak (passiv eutanasi) när anhöriga tar beslutet att stänga av maskiner. Då kan man inte säga ja så är det problematiskt, har man tog t.ex. En muskelsjukdom så kan nog läkare testa kognitivt och psyket, bara med andra metoder. I de fallen har patienten kanske ett annat kommunikationsmedel som då är deras språk. Så länge patienten alktså är kognitivt och mentalt i skick kan den säga ja på något sätt.
Okej. Det låter bra, om det verkligen fungerar i praktiken så får vi se. Men oavsett vilka regler som ställs upp för det så är det en bra sak i slutändan tycker jag att få möjligheten till eutanasi.
Vilken läkare vill ta på sig ett jobb att avliva människor? Är det inte Guds uppgift?
Om Gud gett människan sjukdomen som tar deras liv är det ju redan bestämt? Och varför hat Gud gett möjligheterna och uppfinningsrikedomen om vi inte sna använda den?
Sen får vi ju se om det blir någon bestämmelse kring läkarna och deras etiska/moraliska inställningar till eutanasi och hur det då påverkar vem som hjälper...
Skicka en kommentar