Min son (och dotter) föddes på Jakobstad BB, ett BB jag gladeligen försökte stöda för fortsatt verksamhet när det hotades av stängning (förgäves). Min sons födelse var minst sagt jobbig för mig och med facit i hand så fick han en hjärnskada någon gång under slutperioden av graviditeten. Så innan han ens var ett dygn gammal fick han krampanfall och skickades till Vasa Centralsjukhus nyfödda avdelning, med övervakning dygnet runt. Vi kunde inte följa efter genast för det fanns inga lediga platser på BB eller annanstans, de skulle ha inrett ett kafferum åt oss men vi valde att vänta en natt. Sen följde vi efter.
Vi visste inte vad vi skulle möta på VCS, vad som hade förorsakat hans krampanfall (det visste inte läkarna heller i det skedet) men det var GULDVÄRT att alla läkarna och sköterskorna pratade svenska, berättade vad som skulle ske på svenska och diskuterade mitt mående på svenska (ja, jag hade ju skrivit ut mig själv från BB inom ett dygn från förlossningen, något som inte rekommenderas). Att bemötandet och berättandet av svårigheter/misstankar kring svårigheter är en annan sak som jag nu just arbetar för förändring och utbildning kring, men skulle läkaren dessutom varit finskatalande och försökt förklara vad som var på gång med mitt barn, frågat om vi märkt av något avvikande eller inte... jag skulle gått under!
Nu är min son en gång i året till VCS på utvecklingsutvärdering. Och vid behov görs ny Magnetröntgen samt andra undersökningar för att ännu kunna precisera hans stödbehov och diagnos. Alla vi haft kontakt med på Barnneurologiska avdelningen har kunnat svenska, något som är av yttersta vikt för att min son skall kunna bemötas korrekt utan att hans sjukhusbesök skall leda till "meltdown" (finns inget svenskt eller finskt ord med samma innebörd, en sorts raseriutbrott med flyktreaktioner). Likaså när han någon gång behöver besöka akuten på grund av influensor, hög feber, magsjuka som hållit i länge och dylikt behöver han någon som pratar hans språk, som kan skämta på hans språk. Det går inte att vårda ett barn på annat språk än barnet modersmål! Det är helt befängt att kräva av barn att de ska kunna ta det lugnt tillsammans med en person de inte förstår!
Ja, visst, en vuxen är med barnet för det mesta. Men det finns inga garantier att denne vuxna kan båda språken heller! Det kan mycket väl hända att föräldern växt upp i en svenskspråkig familj och enda finskan man kommit i kontakt med är skolfinskan (som ingen finsk person egentligen använder) och där finns sällan en lektion eller kurs i kring hur man förklarar sjukdomar, diagnoser, symptom eller undersökningar vid ett sjukhus. Och för att gå till mig själv; min verbala finska, både att förstå och att själv uttrycka, är tusen gånger starkare än min skrivna finska. Men när jag var rädd för min sons liv vid förlossningen. de 12 dagar han tillbringade på VCS avdelning och varje gång vi skall på utvärderingsvecka eller till akuten -då glömmer jag en stor del av min finska. Jag glömmer bort att jag kan finska för andra delar av min hjärna tar över kontrollen och stoppar alla "onödiga" aktiviteter i hjärnan (såsom tolkning av språk eller ens känslor).
När nu VCS hotas av att få minskad jour, så kan jag inte vara tyst. Jag måste skicka detta åt dig, du som är folkvald och skall representera oss alla. Min oro för hur framtiden ska te sig för min son, min dotter, mig själv och alla andra kära personer i Österbotten (oavsett språk) och svenskfinland (oavsett ort) tvingar mig att göra något! Jag kunde inte delta i protesten på Vasa torg pga min sons rädsla för folksamlingar, men jag kommer gladeligen själv med mina barn (eller ensam) och besöker dig för att vidare diskutera varför VCS är så viktigt som det är -för både mig och för resten av Finland.
Med vänliga hälsningar,
Marion Norrgård
(detta inlägg blev skickat till president Niinistö)
 |
| bild från wikipedia |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar