Negativ stress är lika skadligt som positiv stress.
Nej hur täcks jag säga så? Sånt som är roligt gör ju att man mår bra och får energi!
Ja du tycker det. Det gör jag också. Men ändå så är det stress, och stress -när det blir för mycket- är skadligt för din hälsa. För att ta ett exempel från gymnasiets kurser; en lista med olika livshändelser, varje händelse ger en summa "stresspoäng", kryssa för allt som skett under det gångna året (eller månaden, veckan -beroende på tiden du vill mäta), desto högre summa -desto mera stress har du upplevt, desto mera stress du har upplevt under en kort tid -desto större risk för psykisk ohälsa. På listan fanns en hel del saker såsom klassiska stresamoment (nära persons dödsfall, avskedning, skilsmässa mm) men också sådant som inte i sig är så stressigt på långsikt (gräl, byta jobb frivilligt, tenter, oljud mm) samt då sådant som är "bra" -varierar ju individuellt vad man tycker om!- såsom fester, att få något mm.
Hur man hanterar stress och reagerar på den är ju väldigt individuellt. Även hur mycket stress man klarar av är individuellt (så fast två individer skulle fått exakt samma poängsumma på listan kan deras hälsa vara väldigt olika). En del blir stresståligare med tiden, andra hanterar stressen sämre och sämre. Så hur ska man veta vart man hör då?
Det vet jag inte för dig, men jag vet att vid studentskrivningarna svämmade min stressbägare över första gången. Hur vet jag det? Jo, jag började få nattliga "anfall" (klassificerades sedan av läkare till migrän) speciellt just före eller efter en skrivning. Förklaring; jag stressade så inombords att när spänningen stressen skapade i kroppen släppte reagerade min kropp kraftigt negativt! Kraftigt? Känsliga läsare ombeds hoppa till nästa stycke! Jag var våt av kallsvett, hela kroppen skakade, benen bar mig knappt, rummet gungade och jag både spydde och fick tillfällig diarre! Men tömt systemet en gång så var det över och jag var "bara" trött efteråt.
Så det blev första gången jag fick känna på "stressens kraft". Och jag önskar jag kunde säga att det återgick till det normala efter skrivningarna, men nej. Senast igår fick jag anfall igen -för att jag "stressat" med julstädningen. Och jag kan få då jag vet Viggo ska delta i något som kan bli svårt för honom (som utvärderingsveckan på sjukhuset), när jag ska delta i något evenemang från föreningen... ja listan kan lagas oändlig! För tyvärr verkar trenden vara att jag blir bara känsligare. Så egentligen borde någon hytta med fingret åt mig och säga att jag ska lugna ner tempot i vardagen innan jag går i väggen (en av de psykiska ohälsorna som kan komma av stress). Eller kanske jag borde hitta någon annan metod?
Jag får vara glad att jag vet stress är stress för det gör allt mycket lättare att förstå med Viggo ibland. Som den känsliga pojke han är reagerar han också kraftigt på stress, men han har sina egna uppfunna reaktioner för att signalera det börjar bli för mycket. Det kallas stimming, att gunga fram och tillbaka, vifta på händer, skaka på huvud och även självskadebeteende kan räknas hit (det sista när det är för att få något att fokusera på då omvärlden blir för mycket). Stimming FÅR MAN INTE BRYTA! Det är livsviktigt för de som behöver det, får de inte stimma så kan de få posttraumatiskt stressyndrom, meltdowns, låsningar, nedsatt självkänsla, utbrändhet och så vidare. Så när Viggo börjar gunga, vifta, bita sig i händer -då är han i en situation som (på något sätt) är svår och stressig för honom, eller han kommer just ur en sådan situation.
Tror ni jag visste detta från början om min son? Nej, jag lärde mig vad utebliven stimming kan få för följder för en vecka sedan! Så jag har redan hunnit ta bort vokalstimming (skrik i hans fall) -men han är klipsk så han böt ut det till en annan stimming (tugga på kläderna och allt annat han får tag i). Skulle jag låtit honom fortsätta skrika skulle kanske inte varannan tröja ha hål på magen nu. Men jag visste inte då, lika lite som någon annan visste då, hur viktigt det är.
Vi har alla olik metoder att hantera stress. En del har något som de fått spontant, andra har utvecklat en egen metod (vissa bättre och vissa sämre än andra). Exempel kan vara mindfullness, djupandning, alkohol, droger, självskadebeteende, träning eller Danielas balansering av stenar. Oavsett vilken metod vi använder vill vi minska stressen, för att må bra och få kontroll över situationen/vardagen. Så nästa gång du ser någon skrika för inget, gunga, dunka huvudet, dra med något på skinnet eller annars bete sig "fel" för platsen -kom ihåg att det kanske är dennes sätt att hantera situationen för att inte låta det eskalera till omöjliga proportioner.
Här finns en superbra förklaring till vad stimming är och varför det behövs (klick) på youtube (amerikansk tjej med autism). Alla hennes videor Ask an Autistic är väldigt bra och informativa!
Att vara ute en vacker vinterdag i skog och mark, det lugnar mitt inre.
Hur man hanterar stress och reagerar på den är ju väldigt individuellt. Även hur mycket stress man klarar av är individuellt (så fast två individer skulle fått exakt samma poängsumma på listan kan deras hälsa vara väldigt olika). En del blir stresståligare med tiden, andra hanterar stressen sämre och sämre. Så hur ska man veta vart man hör då?
Det vet jag inte för dig, men jag vet att vid studentskrivningarna svämmade min stressbägare över första gången. Hur vet jag det? Jo, jag började få nattliga "anfall" (klassificerades sedan av läkare till migrän) speciellt just före eller efter en skrivning. Förklaring; jag stressade så inombords att när spänningen stressen skapade i kroppen släppte reagerade min kropp kraftigt negativt! Kraftigt? Känsliga läsare ombeds hoppa till nästa stycke! Jag var våt av kallsvett, hela kroppen skakade, benen bar mig knappt, rummet gungade och jag både spydde och fick tillfällig diarre! Men tömt systemet en gång så var det över och jag var "bara" trött efteråt.
Så det blev första gången jag fick känna på "stressens kraft". Och jag önskar jag kunde säga att det återgick till det normala efter skrivningarna, men nej. Senast igår fick jag anfall igen -för att jag "stressat" med julstädningen. Och jag kan få då jag vet Viggo ska delta i något som kan bli svårt för honom (som utvärderingsveckan på sjukhuset), när jag ska delta i något evenemang från föreningen... ja listan kan lagas oändlig! För tyvärr verkar trenden vara att jag blir bara känsligare. Så egentligen borde någon hytta med fingret åt mig och säga att jag ska lugna ner tempot i vardagen innan jag går i väggen (en av de psykiska ohälsorna som kan komma av stress). Eller kanske jag borde hitta någon annan metod?
Jag får vara glad att jag vet stress är stress för det gör allt mycket lättare att förstå med Viggo ibland. Som den känsliga pojke han är reagerar han också kraftigt på stress, men han har sina egna uppfunna reaktioner för att signalera det börjar bli för mycket. Det kallas stimming, att gunga fram och tillbaka, vifta på händer, skaka på huvud och även självskadebeteende kan räknas hit (det sista när det är för att få något att fokusera på då omvärlden blir för mycket). Stimming FÅR MAN INTE BRYTA! Det är livsviktigt för de som behöver det, får de inte stimma så kan de få posttraumatiskt stressyndrom, meltdowns, låsningar, nedsatt självkänsla, utbrändhet och så vidare. Så när Viggo börjar gunga, vifta, bita sig i händer -då är han i en situation som (på något sätt) är svår och stressig för honom, eller han kommer just ur en sådan situation.
Tror ni jag visste detta från början om min son? Nej, jag lärde mig vad utebliven stimming kan få för följder för en vecka sedan! Så jag har redan hunnit ta bort vokalstimming (skrik i hans fall) -men han är klipsk så han böt ut det till en annan stimming (tugga på kläderna och allt annat han får tag i). Skulle jag låtit honom fortsätta skrika skulle kanske inte varannan tröja ha hål på magen nu. Men jag visste inte då, lika lite som någon annan visste då, hur viktigt det är.
Vi har alla olik metoder att hantera stress. En del har något som de fått spontant, andra har utvecklat en egen metod (vissa bättre och vissa sämre än andra). Exempel kan vara mindfullness, djupandning, alkohol, droger, självskadebeteende, träning eller Danielas balansering av stenar. Oavsett vilken metod vi använder vill vi minska stressen, för att må bra och få kontroll över situationen/vardagen. Så nästa gång du ser någon skrika för inget, gunga, dunka huvudet, dra med något på skinnet eller annars bete sig "fel" för platsen -kom ihåg att det kanske är dennes sätt att hantera situationen för att inte låta det eskalera till omöjliga proportioner.
Här finns en superbra förklaring till vad stimming är och varför det behövs (klick) på youtube (amerikansk tjej med autism). Alla hennes videor Ask an Autistic är väldigt bra och informativa!
2 kommentarer:
Himla intressant inlägg! Jag är väldigt stresskänslig och det är kanske det som händer när jag haft mycket roliga saker på gång och kan va himla trött efteråt. Tror det i princip är bra med den positiva stressen, bara jag tillåts dra mig tillbaka efteråt, vila och bearbeta alla intryck innan nya + eller - stress uppstår :) Får jag inte göra det riskerar det istället bli en negativ stress.
Precis, och det syns så tydligt med Viggo eftersom alla stress gör så han mer och mer närmar sig ett affektutbrott (alltså att han gör något som omvärlden ser som problembeteende). Så han behöver till exempel flera dagars återhämtning då dagis avvikit från rutinerna med pepparkaksbakning -för det blir ett stressmoment då är något nytt och okänt!
Skicka en kommentar