Vardagslivet med en son i behov av speciellt stöd, husrenovering, trotsig dotter, fem bonusbarn, jakten på sin drömkropp och iver att vara med som spindeln i nätet överallt.
Var just ut på en liten halvtimmes promenad runt kvarteret och samlade lite videkissor och björkkvistar såhär inför påsk. Har inget annat påskpynt, och kommer troligen inte att skaffa heller. Sen då lilln blivit äldre lär jag nog börja få alla möjliga kreationer... Hoppas jag, för nog ser påskriset lite tomt ut nu utan nå häxor eller så...
Skönt att gå en sväng iallafall! Och nu fick jag testa var man hittar att lägg upp bilder från min telefon till bloggen. Bra att veta nästa gång jag ska recensera en bok och ligger i sängen utan google nära mig, bara att ta en egen bild av omslaget då!
Vet inte om lilln gillade promenaden, iallafall pressar han sig neråt så det nästan tar ont just nu. Eller om han är missnöjd med mitt aningen söta te..? Högg lite smått idag igen, men långt ifrån så kraftigt som förra gången. Eller är det jag som har bra smärtanpassning?
För det vet jag, ja behöver inte ha "molande värk" nå länge innan det, så att säga, försvinner från smärtskalan. Men tror nog ändå att det är skillt med graviditetssmärtor... Tror inte man blir "van" med de så att man slutar ha ont. Eller vad vet jag? Kanske man kan ha så hög smärtgräns att det knappt känns?
När Susanne och Niklas köper radhuset på Lingonstigen 114, hoppas de kunna försäkra sig om en trygg och lycklig framtid för familjen. Barnen är fortfarande små och ska få bästa tänkbara uppväxt i en välordnad förort. Men i takt med att åren går blir det tydligt att ingenting är så enkelt. En dag blir femtonåriga Embla plötsligt som förbytt, och stänger dörren om sina hemligheter. Hennes förändring drar med sig hela familjen och när mamma Susanne upptäcker att en av hemligheterna är att Embla skär sig, förvandlas deras trygga tillvaro till ett mörkt helvete...
Måste säga att jag personligen tycker att man inte kan nog försöka lyfta fram dethär problemet, ett problem som tyvärr blir allt vanligare i samhället -men samhället ändå har väldigt svårt för att se, förstå och kunna göra något åt. Embla beskrivs som en typisk emotonåring -vilket jag inte gillar då även helt modemedvetna tjejer kan göra sånt. Att tillskriva en viss sorts stil denhär egenskapen är inte bara kränkande utan försvårar upptäckten av ungdomar som har detta beteende.
I boken lyfts också fram det faktum att de som håller på är väldigt bra på att dölja det, eller att prata förbi psykologer. Skolorna vill ofta inte ens se dessa problem, för om de ser dem så måste de ju ingripa. Men hur?
Denna bok var lättlästa 250sidor som man inte ville lägga ifrån sig, lite synd på slutet men jag hoppas på en uppföljare. Rekommenderas åt alla, men kanske mest åt de som kommit i kontakt med detta beteende.
Så är det iallafall här i Vörå. Det visar på minus åtta grader och klockan är 8. Bara det inte kommer mera snö iallafall! Solen skiner från morgonen, det är iallafall ett gott tecken.
Sista mars idag då, imorgon är det lurardagen! Något säger mig att min älskling kommer att försöka lura mig med allt... Suck.
Hans son är född på 1a april, så det skulle ju vara nå till påråkat om jag skulle hamna in nu också, men det har varit lugnt med nå värkar nu igen. Har bara haft trycket neråt och vanliga sammandragningar (väldigt ofta och långa men inga som varit desto kraftigare). Så lill*n verkade lura mamma och pappa sin, inte var det riktigt ännu som h*n menade vi skulle få träffas.
Om man skulle försöka komma sig ut på en promenad idag, om det blir liite varmare väder -typ runt 0 grader, med gulle så jag skulle få postat ett brev. Kanske jag hinner skriva klart det andra brevet då också?
Har jag väl inte nämnt att jag är brevskrivare? Jag älskar handskrivna brev och jag älskar att skicka brev. Nujust har jag brevvänner (som jag haft flera år redan) i: Amerika (2st), Tyskland (2st), Österrike, Sverige, England, Frankrike och nya brevvänner i HongKong, Danmark och Finland. Hoppas på att fortsätta få brev från Brasilien men det tar så länge med frakt fram och tillbaka så vi får se om det dimper ner någon dag. Även haft i Vitryssland, Australien (flera stycken), Kina, Thailand, Estland, Kanada, Wales och Ungern. Kan bra vara jag glömt något land, mitt mål har varit att ha en brevvän från varje land -men det är svårt att hålla kontakten med alla. Estniska tjejen var flera år yngre så vi hade inte sist och slutligen så mycket gemensamt (tex). Dessutom blir det en liten summa att skriva brev hela tiden också... 75cent kostar ett frimärke, och då får brevet inte väga över 20gram -så om man skriver lite längre brev blir det hastigt två frimärken som behövs. Plus då att man vill ju gärna ha lite finare brevpapper (åtminstone ibland) och kuvert, ibland skicka med någon liten sak (fick löv, foton etc av min Kanadensiska brevvän).
Om man bortser från promenaden idag så ska dethär bli en riktigt lugn dag har jag tänkt. Bara solen börjar lysa på balkongen ska jag söka mig ut med en bok och en kopp te, njuta av att våren ändå kanske börjar vara på väg hitåt också så småningom.
Och såklart ska jag ta med mig kameran på promenaden, tänk om man ser nå vårtecken längs vägen?
Tänkte dessutom fråga om någon har nå tips hur man får texter skrivna tex på blogg "copy/paste-skyddade"? Det ska väl gå att få? Alltså att de inte kan högerklicka eller använda ctrl+c för att "stjäla" min text.
Såg just med älskling på en film om denna tokiga medelklassfamiljen i Sverige. Nu var det Gustavs och Lenas äktenskap som skulle räddas -med en fotbollsfri semestervecka.
Nå där redan hör man ju att det är dömt att bli tokigt och det blev det, fick skratta och skaka på huvudet mest hela tiden. Egentligen är det ganska otroligt hur de hittar på att det ska trassla till sig. Känns ganska ologiskt, men kanske det är just därför det blir så tokroligt?
Alla som gillar svensk humor eller filmer där det krånglar till sig otroligt mycket. Dethär är en film för er.
En otroligt uppmuntrande bok om att vara förälder, och att man inte ens ska sträva efter att vara en perfekt förälder utan man ska vara mänsklig! Otroligt skönt att läsa denhär 170 sidor långa boken där även vanliga föräldrar har skrivit om sina familjesituationer och vad de i efterhand ångrar.
Rekommenderar denhär boken åt alla blivande föräldrar, mammor och pappor. Gav åtminstone mig lite lugnare sinne om allt man oroar sig för att göra fel...
Fredag idag, har ägnat förmiddagen till att städa lägenheten -så kanske man int behöver gör de nå fler gånger innan lilln kommer. Dagens städsaldo blev:
- dammsugit och skurat golv
- torka damm av hyllor, bakom värmeelementen och av elektroniken
- skura spis och torka ugn, även dammsugit bakom
- tvättat skräpskåpet och ämbaren
- sorterat på hyllor och i lådor, plockat undan saker
- tvättat badrummet och skurat upp lillns badkar
- dammat mattor
- tvättat en maskin kläder och en maskin sängkläder
- torkat bordsytor
Ska ännu föra ut skräppåsen. Låter bli att tvätta fönstren, fast det inte har blivit gjort sedan vi flytta hit.
Jag är ju ändå höggravid, och borde därför ta det lugnt. Dessutom hatar jag att städa... Nu ska ja läsa, läsa och läsa! Ta en kopp te mellan varven och om höften slutar ömma så tar jag en promenad med gulle sen.
Dethär inlägget riktar sig kanske mera åt de mera mode- och utseendeintresserade.
Det är så att jag (hör o häpna) börjar bli lite trött på att vara väldigt svartklädd OCH svartsminkad. Jag skulle vilja fortsätta med mina kläder (jag älskar mina kläder!) men skulle vara skoj att kunna sminka mig lite olika och med olika färger.
Så min fråga är: ett någorlunda bra men billigt sminkmärk eller butik. Jag är inte intresserad av nå puder, foundation eller så. Bara ögonskuggor, kajaler, mascara, läppstift och läppglans i olika färger och nyanser.
Gav bort mitt gamla smink, det ångrar jag inte, och skulle nu vilja fräscha upp mig och min sminkarsenal.
Så hade man varit till mödrarådgivningen. Vad kan jag berätta om det besöket då?
Jag, fortfarande lågt Hb 109, blodtryck har stigit till riktigt bra 119/68, har gått ner ca 100gram sedan förra viktmätningen.
Lill*n, puls 135-140, livmoderns storlek 32cm, mycket aktiv, huvudet neråt och nästan helt fixerat (axlarna var ungefär i ljumskhöjd då hon kände, fötterna var riktigt långt till min högra sida, baken under mitt vänstra bröst ungefär). Så hon tyckte nog att det verkar som om lilln menar böri ställ sig utåt småningom.
Så nu får man väl gå i spänd förväntan hur mycket för tidigt det blir. Eller om lilln lurar oss och slutar söka sig neråt för att vänta hela tiden.
Som jag skrev kort på förra inlägget har jag gått med på heiaheia sidan. En sida där man får skapa egen profil och sedan fylla i sin träning. Men till träning räknas allt från gym till städning och gå med barnvagn etc. Jag testade laga ett träningsprogram enligt From Zero to Hundra -ska hjälpa mig komma igång sakta efter graviditeten och sedan försiktigt öka på hela tiden. Skulle ju vara skoj att börja motionera tillsammans med någon men vet inte om det finns andra ortsbor där...? Nå, får vänta och se. Kanske man sedan hittar någon att träna med.
Down Below lär betyda nedanför. Men i första bilden har jag i betydelsen under: under snön kommre gruset fram. Nedanför backspegeln hänger doftgranar och annat krimskrams i vår bil. Nedanför balkongdörren kommer dörren (efter att balkongen blev murken och vi fick ta bort den).
Jag tycker annars att jag är den enda som upprätthåller denhär utmaningen av de som jag känner och hade fått utmaningen... Är lite synd för jag skulle ju vara väldigt intresserad av att se nå andras ideer och tolkningar av teman.
Jag har gått med i heiaheia.com -en träningsdagbok som finns på internet. Ska använda denna som hjälp då jag vill komma i form efter graviditeten tänkte jag.
Om en och en halv timme skall jag till mödrarådgivningen, kommer säkert att uppdatera bloggen på nytt då.
Stay tuned...!
Solbrillor från Jakobstads marknad, pilotstil.
Sjal med döskallemönster från Malta.
Röd läderjacka från loppis i Åbo
Rush tskjorta från deras spelning i Helsingfors 2007.
Läderhandskar med nitar från London.
Bälte med kedjor som jag samlat på mig.
Byxor sydda och ärvda av min storasyster.
Till detta en naturlig look med endast lite mascara på ögonfransarna. Fortfarande samma röda naglar.
Anfall inatt igen, en timme innan det lugnade sig. Krampade hela magen hitåt och ditåt så länge... Börjar vara otroligt trött på dehär anfallen, men nu var det ju faktiskt länge sedan jag haft det senast.Men antar jag fick det nu eftersom jag börjar vara så nervös inför när lill*n ska bestämma sig för att komma. Har ju alltjämnt varit att det är stressmigrän så... Men ska nog bara försöka ta det lugnt idag då, inget extra. Men borde verkligen försöka få städat och plockat undan lite, om man skulle orka.
Fönstren har vi inte tvättat en enda gång sedan vi flyttade hit, men alla verkar anse att det är det sista man ska göra som gravid -om man inte VILL ha ut barnet förstås. Sträckrörelser lär sätta igång födseln, och att gå i trappor, bada bastu och allt annat möjligt som e nu var som skulle sätta igång en.
Det är härligt att veta man har vänner och familj som man alltid kan räkna med. Och förstås sin egen älskling.
Synd bara att man själv inte alltjämnt orkar själv stå vid andras sidor om man själv också har det jobbigt. Men jag hoppas de som är mina vänner vet att jag finns där när de behöver mig, oavsett om jag träffar er ofta eller sällan. Nu har det ju alltjämnt blivit mindre då man är gravid men, en kaffe kan man ju alltid ta ändå utan problem.
Idag är det tisdag. Tänk det, de ha redan gått två dar av denhär veckan! Gullet sitter och spelar Angry Birds på facebook nujust och jag halvligger i soffan och skriver via min telefon dethär inlägget.
Var meningen att jag skulle fara till ett Me&I party tillsammans med två vänner, men fick ändra de planerna då jag redan i förrgår började känna en tilltagande ”mensvärk” och som om något pressade neråt. Ibland skar de som lodrätt och vågrätt i ljumskhöjd ungefär... Efter att ha googlat och pratat med några e det väl att anta det är förvärkar som börjat komma. Igår högg det dock till som ett bälte, även i ryggen, så jag trodde att jag skulle behöva kasta upp. Om dethär är vad som kallas värk eller en kraftigare förvärk vet jag inte...
Så eftersom allt sånt har börjat hända blev det en lugn hemmakväll för min del bara. Jag skulle ju gärna ha farit till Nykarleby och bara umgåtts (inga pengar att handla för) så är det att ta det säkra före det osäkra. Ta det lugnt och hållas nära gulle så jag har stöd IFALL lill*n plötsligt bestämmer sig för att h*n väntat tillräckligt länge nu. Det är klart, skulle det bli nu så vore det ju inga större problem o vi är nu så ivriga redan att få hålla om krabaten att behöver int funder heller! Men de e klart att om det är säkrare för h*n att vänta en vecka eller två ännu så hoppas vi ju ändå på det.
Jag har annars hittat en påse med mina nå gamla skor. Så fina sandaler har jag nog så det räcker och blir över i sommar iallafall. Synd bara att jag har inga skor som är helt utan klack! Månne det är bättre att ha jämntjock klack under hela foten (platå kallas det väl?) eller en liten under hälen? Jag menar för balansen etc nu då man är gravid.. Någon som vet eller? Har ju inte svullna fötter heller så!
Jag är inne i en läsperiod nu igen, men kanske jag tog mig vatten över huvudet då jag ska läsa 6böcker ännu före den 17.4.... Det är klart, om jag riktigt vill och gulle kan ge mig läsro så nog kan jag få läst ut dem alla i tid då nog...
Vi har annars flyttat bort babysängen från fönstret (min sida av dubbelsängen) och lagt styvsonen och sova där istället. Så det inte ska dra på lill*n, men får se vad sonen tycker om det sen. Kan nog hända han vill sova bredvid pappa bara. För mig kunde vi bra byta sida i dubbelsängen, jag har inga problem med det.
Tror inte att jag har nå andra funderingar nu just, lugnare på dragfronten igen. Skulle ju nog väldigt gärna ta emot besök och så, är ju som sagt bara hemma nu för tiden...
Mammaledig nu för tiden, låter bättre än sjukledig eller hur? Kan ju bara konstatera att man verkligen inte blir rik som mamma! Tacka vet jag att socialen finns, fast de nu inte ger nå extra heller... Och så vill FPA att man ska lämna in utredning om bostadsbidrag då man börjar få mammapengar! För sjutton, det är de som ger båda bidragen, ser de inte själva i sina datorer vad det står då??? Bara en massa onödigt pappersarbete så allting ska bli så långdraget och invecklat som möjligt... Borde fylla i de pappren (det jag förstår) men lämnar det till imorgon, orkar inte fundera på det nåmera ikväll.
Finns det något/någon annan som ger pengar? Vad exakt har kyrkan för stödsätt (menar inte gå och be om nå, bara nyfiken annars)? Vet en familj där kyrkan kan köpa kläder åt barnen, är det typ allt de gör? Eller är det bara för familjer? Har faktiskt ingen aning (o tror vi gick igenom det under närvårdarutbildningen ändå). Så om någon kan sprida ljus över denna fråga skulle det vara intressant.
En gammal och bra fantasyklassiker. Ungefär 2 timmar lång men man märker inte att tiden går, den fångar in en i sin historia -varje gång fast man sett den tusentals gånger redan.
Det klassiska i fantasy; kampen mellan gott och ont. Ond häxa, goda människor, kärlek, vänskap och familj. Magi, olika folkslag (som inte finns egentligen) och intressanta djur.
En klassiker, rekommenderas åt exakt allihopa!
Såg på mammas facebooksida denna lilla bild och ville bara dela den vidare. Är ett så sant och fint budskap.
Fick sovit bra inatt, inga mer dragningar under natten iallafall. Får se om de kommer på nytt efter att varit vaken en stund eller om det bara var någon tillfällig övning lill*n hade....
Idag blir det väl att städa lite och ikväll fara se på nå svenska babykläder av märket ME&I tillsammans med en kompis och hennes dotter.
Idag kan man iallafall säga att man får lida av sömnbrist! For och sova runt 23:00 (det var ju ändå bara 22 normal tid), men gissa vem som låg vaken till klockan 02 ungefär? Och vaknade sen ungefär 04, för att halvslumra till 07...
Var väl lite spänd själv också då det drog mycket mer i magen (eller livmodern, men den känns ju som på magen) igår kväll än vad det brukar. Det är ju 4 veckor kvar nu men tycker lill*n blir mer och mer otålig och aktiv. Få se om det blir för tidigt ändå...!
Inte för att det har någon skillnad, h*n är välkommen när som helst h*n känner sig redo för det (om mamma och pappa är redo så är en bisak. Längtar efter dig gör vi iallafall)! Och enligt tidningar etc så ska lill*n bara växa i storlek nu de sista veckorna, alla organ och sånt är färdigutvecklat så borde inte bli nå jobbigt pga det. Lite liten till växten kanske då som sagt, men det brukar de växa upp sig ändå (vad jag förstått).
Idag blir det att köra norrut då vildbasaren ska hem till sin mamma, ska väl försöka fundera på samma gång om det är något annat vi behöver få gjort där norrut så vi får undan det på samma gång och inte behöver köra igen om ett par dagar.
Verkar iallafall bli soligt och fint väder idag! Bara det skulle sluta vara på minusgrader nu meddetsamma så skulle det vara riktigt tiptop! Längtar efter att se nå blommor på marken som de hade gjort redan i Jakobstad, snödropp som blommade. Och att kanske få plocka sen en liten bukett med vildblommor (ja, de är vackrast där de bara står i naturen men någon gång kan man vilja ha in lite uppiggande blomdoft eller hur? Och jag lovar att ta blommor som andra kallar "ogräs" som tistlar, maskrosor och vad jag nu hittar)...
Min trädgårdsodling har inte alls kommit sig igång ännu.. Vet inte ens om mina små aloe veror har börjat få nå rötter!? Suck, kanske det inte blir till något ännu denhär sommaren... Mina tankar är hela tiden upptagna med något annat iår... Kanske inte så konstigt det heller iochförsig.
Som ni märker läser jag mycket böcker som handlar om barn och att vara mamma.
Läste just ut denhär boken, en mamma som själv läser och skriver. Första 100/150 sidorna märktes detta tydligt då hon mest jämförde vad olika personer hade skrivit om mammaroller etc. Vissa stycken tyckte jag inte ens hade något att göra med om man var mamma eller inte, mera om kvinnans roll i samhället.
Så de första sidorna gick väldigt långsamt att läsa, men sista 50 sidorna desto snabbare då de var intressantare.
Rekommenderar åt mammor, men mammor med rätt förväntningar på boken!
Tycker att man överallt läser att nattsömnen blir sämre då man får barn pga amning, blöjbyten etc. Så experternas råd är: vila då barnet vilar! Låter ju lätt o klokt, eller hur? Men om man är som jag då? Får huvudvärk så fort jag nickar till på dagen, och int nå lite huvuvärk heller.
Nicka till 15minuter, en powernap, just nu har ja otroli huvuvärk tillsammans med tandvärken (som kommer ca varannan dag nu). Kan ju inte påstå att det låter så lockande då man har en liten liten underbar varelse att ta hand om.
(Hade just en dörrförsäljar på besök. Hade leksaker och prydnader av trä, riktigt fina saker nog men hade inga pengar hemma.)
Svarta byxor med silverglitter.
Kurt Cobain tskjorta (ärvd av älskling).
Långärmad mörkgrå H&Mtröja.
Ked med drake som halsband.
Läderarmband av fd arbetskamrat.
Läderband med Peacemärken.
Silverormring med diamantstenar (dubbelring, på två fingrar).
Smink; det som lämnat från igår.
Behöver väl inte klä upp mig så otroligt mycket då det blev vinterväder igen och vi skall till min hemgård på en vanlig söndag, eller vad tycker ni?
Lite bilder av vårens himmel. Tycker moln är vackra överlag så... Men riktigt härligt eller hur? Om bara dendär soliga himlen skulle kunna komma tillbaka nu.
Jahaja, hur många blev försenade till jobben sina idag då? Någon som erkänner sig skyldig?
Man fick vrida klockan en timme framåt nu då då man steg upp, jag har dator och telefon som gör det automatiskt, gjorde det just i vardagsrummet och väntar tills de båda herremännen vaknar innan jag gör det i sovrummet. Fast lilla herremannen vaknade redan men ville sova vidare med pappa sin.
Fick ju nog en mindre chock då man vaknade och tittade ut. Vart har vår grusgång tagit vägen, den är ju som täckt med ankelhög snö (nästan så mycket iallafall)! Vi vred till SOMMARtid inte VINTERtid....
Nå hoppas dethär var dendär vårliga takatalvi som nu innebär att snön kommer att smälta bort fort nu... Såg ju en hel del sångsvanar igår och några tofslärkor -tror inte de gillar snön särskilt mycket. Och en bekant hade sett en orm redan... Alltså, tycker inte naturen får lura dessa stackars sommardjur såhär alldeles! Hoppas alla dehär små varelserna hittade någonstans att ta skydd.
Googlade efter nå visdomsord för dagen och hittade denhär söta katten, en liten påminnelse om att de som vill vara med dig kommer att bjuda in dig till deras liv (oavsett i vilket skede av livet du själv är). Ibland kanske deras livssituation passar bättre med din och ni har andra gemensamma saker att diskutera och göra, andra gånger är ni på olika ställen -men ni kan alltid prata om alla gamla fina minnen ni har.
Som en av mina vänner sade då de for hem från pizzakvällen "Det är så härligt med gamla vänner, för det är ingen skillnad hur länge sedan det är man träffades sist -det är ändå alltid som om man just träffats och vet vad man ska prata om".
En till google bild på visdomsord. En liten liten uppmuntran åt alla som har det tungt mellan varven. Kom ihåg, ni har säkert alla haft det tungt tidigare och ni har kommit er framåt. Eller ni känner någon som haft det tungt som ni hjälpt, de kom sig framåt.
Oavsett vad som är tungt så är det Aldrig Svaghet att be om hjälp av någon, att Våga be om Hjälp är alltjämnt en av de största Styrkorna en man/kvinna kan uppvisa.
Men ibland kommer det en liten puff, utan att man kan säga varför eller varifrån, just då man behöver det som mest. En liten puff som gör att man orkar ännu en dag utan att ge upp -och ibland känns det mycket bättre redan efter bara en dag.
Nu önskar jag er en riktigt trevlig och skön söndag, ska fara till hemgården på lunch vi om en stund och sedan får vi se vad vi hittar på resten av dagen.
Njut av söndagen, trots att det kommit mera snö.
Nu när det är vårkänslor så blir jag alltid mera medveten om utseendet mitt och tycker om att klä upp mig lite och sminka mig lite.
Svart hellång kjol med utsmycknadssömmar.
Svart enkel tskjorta från H&M.
Hellång röd tunn kappa (ärvd av min mor).
Svarta tights.
Hemlagade pärlörhängen i svart/silver.
Silverarmband med röda stenar.
Silver peacemärke i svart tygband.
Hemlagat stenhalsband med tygband, järntråd med silverpärlor och svart sten.
Tunt lager gul ögonskugga.
Svart kajal och mascara.
Kanske inte det är riktigt det intressantaste att läsa om men nujust är jag väldigt intresserad av kläder och smink då det börjar bli vår på nytt och man inte måste klä på sig många många lager!
Men då igen, de som inte är intresserade behöver ju inte läsa heller.
Allt började med att August Oetker uppfann bakpulvret som garanterade att bakningen fick ett bättre resultat i framtiden, även med söta bakverk. Till bakpulvret tog de även och framställde vaniljsocker och dessertpulver för att sedan vartefter människan själv utvecklades gå över till frysvaror.
I Finland har Dr. Oetker funnits sedan 1997 och Ristorante pizzorna var först med att lanseras, numera finns andra pizzasorter, baguetter och produkter till bakning i finländska butiker.
Dr. Oetkers hörnstenar är: hög kvalitet på råvarorna, enkel tillagning och utsökt smak. Produkterna kvalitetsgranskas och förbättras hela tiden för att upprätthålla denna enkla grundidé.
Casa di Mama pizzorna har ett unikt botten, krispigt och gott som kommer utav att de blir första gången jästa och gräddade hemma i din egen ugn. I förpackningen finns dessutom färdigt bakplåtspapper som gör det lätt att hantera pizzorna, även om bottnet hunnit tina upp ordentligt -du kan bara lyfta det raka vägen på en form och in i ugnen.
Pizzakväll med mina vänner:
Jag valde som buzzningstillfälle att bjuda in några vänner på en pizzakväll. Totalt blev vi 9 vuxna och 2 barn som deltog, pizzorna jag hade valt ut att bjuda på var:
Casa di Mama Deluxe (pepperoni-salami, paprika, champinjoner, ost och tomatsås)
Casa di Mama Trio di Carne (pepperoni-salami, köttbullar, skinka, ost och tomatsås)
Casa di Mama Diavola (lök, ost, calabrese-salami, chilipaprikor och kryddig tomatsås)
Casa di Mama Pepperoni-Salame (chilipaprikor, pepperoni-salami, tomatsås, Mozzarellaost, Edamerost)
Casa di Mama Quattro Formaggi (Edamer, Mozzarella, blåmögelost, Emmental och tomatsås)
Tillsammans med detta bjöds sallad och dryck.
Våra åsikter om pizzorna:
Trio di Carne blev 4 personers favorit och åsikter som uttrycktes var: bra botten, lagom stark, bra med fyllning men lite väl mycket salt.
Quattro Formaggi var omtyckt och ett plus att blåmögelosten inte kom fram så starkt under de andra ostarna, men det då igen gav en ganska smaklös upplevelse.
Deluxe fick åsikterna att den var nästan för stark, mycket grönsaker och flera tyckte att champinjonerna inte passade in.
Diavola blev 3 personers favorit eftersom den var väldigt kryddstark, de andra placerade den i botten av listan på grund av samma sak.
Pepperoni-salame tyckte de åter hade passlig styrka i kryddigheten och blev en persons favorit.
Barnen tyckte om alla utom de två sistnämnda på grund av styrkan i kryddorna.
De flesta hade sett Dr. Oetkers pizzor tidigare i frysdiskarna men inte prövat på. Majoriteten kan tänka sig köpa dessa pizzor själva nu för att ha med till jobbet (ett plus att det var så kort tid som det behövde vara i ugnen).
Information om buzzador:
Att vara en buzzador innebär att man kostnadsfritt får erbjudanden att vara med i olika kampanjer (tex denna Dr. Oetkers kampanj) där man prövar olika nya produkter och berättar om dem åt andra. Det är helt frivilligt vilka kampanjer man vill delta i.
Som buzzador ska man sprida kunskapen och informationen om dessa varor åt andra genom olika media eller tillställningar (tex smakprover) och rapportera åt företaget vartefter hur det går och vad de tyckt om produkten (även du själv skall såklart prova och rapportera).
(skrivet 22.3 via telefonen)
Idag visade det flera grader på plus så nu bestämde jag att det är vår! Och här är vårens första outfit och sminkning:
Leggings, svarta med rutmönster.
Svart lång topp med omlottsstil.
Svart läderjacka med pinser etc som samlats under flera år.
Svart pärlhalsband med kors.
Halvt hjärta från Malta, delat med älskling.
Svart sammetshalsband med svart sten.
Skriver nutid! Dagen efter hade jag Pizzabuzzningen (mer om det i ett skilt inlägg) och jag tyckte fortfarande att det var vår och att det skulle vara skoj att lite piffa till sig. Så jag hade samma sminkning och nagellack som på första vårdagen men böt kläder.
Svart sticka-aktig klänning med stort halshål.
Svart/bruna leggings med ^ -mönster.
Örhängen, ringar med silverkors och bollar.
Halsband med en orm.
Regalklocka på höger hand.
Handsmycke i silver med svart sten på vänster hand.
Stor brosch på axeln.
Lila ögonskugga.
Svart kajal och mascara.
(Aldrig använt och kommer aldrig att använda foundation/puder etc.)
Rött nagellack med rött glitterlack ovanpå.
Vår förlovningsring och en bättre bild på handsmycket.
Någon som har ett drömlexikon hemma som kunde kolla upp vad det innebär att drömma om ormar?? Har gjort det massvis under graviditeten...
Senast inatt efter att jag hade vaknat av att jag svettades otroligt mycket där en ett-tiden så började jag drömma om nå ormar... Drömde de hade kommit till min hemgård (bland annat spottkobra) och jag var där tillsammans med min sambos yngsta bror. Nå vi kom underfund med att (efter att ha haft ihjäl några ormar) spottkobran måste ha lagat ett bo någonstans i huset och sökte efter det. Hittade det i en resväska, äggen var stora som hönsägg! Nå "mamman" kom slingrande och jag tog och slängde äggen mot henne så hon åkte ner för trappan, jag sprang efter och hoppade på ormens huvud innan den fick en chans att spotta. Min mamma och syster kom hem efteråt och vi fick säga lugnt att det KAN finnas kvar en orm...
Och då vaknade man förstås, så jag har ingen aning om vi fick bort alla ormar eller inte...
Men som sagt, jag har krigat mot ormar som velat ha mitt barn, som varit på jakt efter mig, som bara varit där, eller ormar i någon helt annan form... Så nu skulle jag verkligen vilja börja veta vad det egentligen handlar om när man hela tiden drömmer om ormar.
Jag har ingen ormskräck utan tycker de är ganska vackra och fascinerande djur egentligen, lagade som mycket mer ondskefulla i filmer än vad de egentligen är.
Och det är ett bra tag sedan jag och gulle såg på någon film som skulle ha handlat om ormar så tycker inte att det skulle vara influenser heller som kommer därifrån.
Nåja, nu till nå helt annat, lovade att ge en video på när lill*n tränar i min mage, igår efter många om och men fick jag äntligen fångat det på bild (annars otroligt bra på ti sluta just då man fått fram kameran).
(JAHAJA nu fick man int ladda upp videoklippet heller....! SUCK!!)
Sådär höll h*n på i ungefär en timme i flera olika etapper, och likaså då jag vaknade mitt på natten så tog han ett träningspass. Inte konstigt det ibland känns som om någon annan styr åt vilket håll jag ska. Längtar efter att se om lill*n är lika aktiv utanför magen och om h*n hickar lika mycket som nu. Kan hicka flera gånger under dagen och runt halvtimmar eller liknande tar det innan slutar hicka! Känns ganska lustigt när h*n hickar...
Nu har man varit på sista läkarkontrollen innan födseln, och vad blir saldot? Jo; livmoderhalsen har blivit kortare, munnen mjukare men stängd, Hb 112, blodtryck 120/70, bebins puls 135-145, livmoderns höjd 32cm, spår av äggvita i pissprovet och vikten oförändrad.
Läkarn sa inget konkret om uppmjukning kan betyd att de kan kom för tidigt, men något verkar ju vara på gång iallafall. Låg med huvudet neråt och sa att jag nog märker det om h*n svänger sig nå fler gånger.
Men känns skönt ti veta allt är okej. Får väl bara vänt nudå... Ska packa om BB-väskan o lägga till lill*ns kläder nu när de är tvättade.
Nu har min blogg överstigit 4000 gränsen! Känns ganska otroligt att min blogg blivit visad så många gånger, och då räknar jag ju inte med de ca 1000 visningar på min förra blogg.
Varför ska de va så att då man glömmer tvätten på verandan o filten+dynan i solstolen så ska de snöa under natten på det? Nu är ju allting stelfruset o tar en till dag att torka...
Nå, har läkarkontroll på programmet idag, så nånting att se fram emot åtminstone. Ska väl kollas så inget har börjat hända ännu med halsen, barnet ligger rätt o mår bra och att foglossningen varit tillräcklig så jag kan föda normala vägen.
Men mer om det senare, nu är det dags för morgonmål!
Läste Lotta Sjöbergs tecknade bok om graviditet och då man får barn. Humoristisk, efter födseln kommer jag säkert att tycka den är/var ännu mera träffande!
Behöver egentligen inte skriva desto mera om denna bok, rekommenderar den som lättsam läsning åt allihopa. Oavsett var på bebisskalan ni är.
Jag har läst ut Ann Heberleins bok just. På baksidan står det såhär: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändras. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.
Måste säga att jag tyckte det var svårt att hänga med i hennes skriverier i början -men det skulle väl symbolisera hur hon var i sin maniska period. Orden kunde upprepa sig, skrivas ihop, skrivas fort eller instick med andra tankar nu som då.
Men det ger ju ändå en väldigt bra bild av hur det egentligen känns i en manisk persons huvud. Och hur hon förklarar allt vartefter, hur hon älskar sina barn men ändå inte orkar. Hur hon vill ta farväl av allting... Efter att jag hade läst klart boken behövde jag googla henne, för boken lämnade det på ett vis så man visste inte riktigt om det gått si eller så...
Rekommenderas varmt åt alla som tycker om sanna berättelser. Väldigt lite text/sida (205 sidor) så även de som inte är lika läsvana kan läsa denna bok.
Vad symboliserar egentligen en lyckad dag? Eller vad är det som gör en dag lyckad?
Det är väl olika för allihopa vad de tycker gör deras dag till en bra dag, men jag tror alla håller med om att det är en dag utan missöden, då man är frisk och inte får nå negativa överraskningar eller bud.
Så hur ser en helt vanlig dag ut för mig?
Vaknar, stiger upp mellan kl.6-8, lägger på kaffe och te (än så länge sover älskling alltid längre än mig, så kaffet hinner stå och vänta på honom 2 timmar ibland innan han stiger upp).
Startar datorn och loggar in på facebook, mailen, buzzador, libero, mammapappa-forumet och mina bloggar förstås. Skriver en hel del (eller inget alls, beror på vilket humör jag är). Nujust medan jag är förkyld innebär sittandet vid datorn en massa hostande, men brukar lugna sig i takt med att innehållet i tekoppen minskar.
Så vaknar älskling som far på sin morgontobak och tar sin första (av 4-5) kopp kaffe, sen kan man kanske säga godmorgon åt honom (om han hunnit vakna till i huvudet tillräckligt då redan). Han får sätta sig vid datorn o kolla igenom vad han har fått på facebook medan jag donar med något annat. Idag kommer jag att sätta mig och skriva brev, har en 4-5 brev som väntar på svar och vet att fler är på kommande (underbart att ha fått igång en ordentlig brevväxling igen, fast jag fortfarande saknar några som jag skrev med tidigare). Lunch någon gång runt 12, resten av dagen blir oftast bara på impulser. Vi far kanske ut och gå idag om vädret håller i sig såhär, älskling ska väl lyfta nå tyngder idag och jag ska dammsuga (iallafall köket).
Låter det som en lyckad dag? Eller tråkig? Händelserik? Enkel? Oplanerad?
Nå, det är sådana dagar man har som sjukledig väntande mamma... Eller som arbetslös. På onsdag ska jag dock till läkaren med lill*n så det bryter av mot den lugna vardagen, och på kvällen skall jag med min syster och mor och kolla in där min mor ska fira sitt födelsedagskalas (hon fyller ju jämnt!). Torsdag ska älskling till tandläkaren och fredag har jag pizzabjudning åt några vänner. Så kommer kanske vildbasarin på besök hela helgen (redan på torsdag kanske till och med).
Många menar att en lyckad dag är då man hinner uträtta mycket, vara väldigt social och träffa många vänner/släktingar, känner att man faktiskt bidragit till samhället med något (fråga mig inte vad), hunnit jobba undan en hel del för att ha mera tid att lata sig i helgen (men ärligt talat, ni latar er inte i helgen heller eller hur? Då har ni kommit på en massa andra "måste göras" som att städa så ni ändå inte kan ta det lugnt)...
Så ni fyller era dagar med uppgifter, jobb och måsten. Det tycker jag låter mera som en stressad än en lyckad dag. Förlåt nu bara, men det är min personliga åsikt.
Och visst, det är superenkelt för mig att säga det som är på sjukledigt för foglossning, om ca 2 veckor får mammaledigt och sen kommer ha en liten parvel att sköta om all min vakna tid. Jag känner ju inte alls dessa Måsten. Måste städa och hålla snyggt, måste gå ut i solen, måste komma mig ut och träffa människor... Måste måste måste.
Jag vill komma mig ut och träffa människor på kaffe eller så, därför e jag superglad att folk ska komma på min pizzabuzzning på fredag! Så då får jag vara social med mina vänner en stund. Jag skulle vilja ha nå små jobb, gärna skrivjobb som korrekturläsning -renskrivning eller dylikt men det är inte så lätt att hitta sådana jobb nujust tyvärr...
Nåja, jag skulle säga att min dag är mer eller mindre lyckad varje dag nujust. Med individuella skillnader såklart! Varje dag behöver inte vara tipp topp och på högsta nivån, det är ju det som gör det så roligt med "nya dagar, nya möjligheter" -ingen dag blir den andra lik. Inte ens fast man bara sitter hemma i sin lilla 60kvadrats lägenhet med baby i magen och sin underbara sambo.
Jag vill bara börja med att säga att allt jag kommer att skriva är totalt mina egna åsikter och funderingar. Jag menar ingenting elakt/förringande eller dylikt mot någon.
Jag skulle inte vilja kalla dagens krig o krigsföring för krig. Krig är, enligt mig,då 2 länder/folkslag etc visar sin styrka genom strategi, manantal o vilja att kämpa vidare fast allt kan se hopplöst ut ibland.
Krig är inte att sitta på andra sidan jordklotet och trycka på några knappar för att bomber ska falla från skyn som om man var Gud med sin domedag.
Jag menar det, att den som vinner ett krig (men helst ska det inte alls bli nå krig) borde vinna det med Styrka. Nu är krig bara en jämförelse vem som har störst bomber som smäller högst o tar livet av flest civila och soldater. Vad är det som visar att landet skulle vara mäktigt då?
Dessutom, vilket land kan inte ha vapen som smäller eller förgiftar eller liknande i dagens läge? Det finns överallt vetenskapsmän som jobbar dygnet runt för att ta fram nya massförstörelsevapen, det finns smugglare och spioner som ser till att inget land är ensam med sina uppfinningar...
Jag "tycker om" gammaldagskrig, man mot man! Utan en massa tekniska fördelar, nej krig ska handla om att man visar att man har en VILJA att kämpa för något som man anser är rätt och riktigt, en inre STYRKA och INTELLIGENS som hjälper en att nå. Att man är smart så att säga och vet hur man skall använda sig själv som det bästa vapnet.
Muntlig krigsföring, debattering, är ju ändå ännu bättre än fysisk. Och nu menar jag inte att svartmåla varandra, sprida rykten och hålla på med annat sandlådetjafs. Nej, saklig intensiv debatt om olika ämnen. Tex denna evinnerliga debatt om kärnkraft för eller emot. Sakliga argument för och emot, och den som faktiskt har de bästa argumenten vinner debatten (kriget). Tänk om man kunde lösa alla krig med debatter istället...
"Vi är kristna, ni är muslimer. Nå nu debatterar vi om någon av dessa läror ger oss större rätt att döda den andra" (den som menar islam är en våldsam religion har aldrig hört talas om något annat än extrema terrorister, glömt bort att egentligen ta reda på något vad religionen går ut på)
"Vi vill ha mera land. Varför då? Jo därför att..." oså sko de inte behöva ta livet av en massa folk som kanske bor på hede området då heller utan löser det på annat sätt.
Nåja, allra helst skulle man ju se den drömmen uppfylld som jag säkerligen inte är ensam om att ha: fred. Men fred är väl för mycket begärt medan människor är så giriga som de är. Och makt är pengar och vapen. Men, någon gång tror jag vi ska få uppleva fred på denhär lilla planeten -kanske inte under min livstid ännu men någon gång.
Jag avslutade just läsningen av biblioteksboken Lev Längre. Förväntade mig en trist faktabok med alltför svåra ord och djupa funderingar och råd. Tack och lov hade jag fel!
13 självanalystester och 259 sidor senare känner jag mig ganska tillfreds med det liv jag lever och tror att jag har ganska goda förutsättningar att leva till en sisådär 90år. Hur gammal jag blir beror förstås mycket på vad mina banor i fortsättningen kommer att vara och yttre faktorer.
Visst fanns det svåra ord i boken (posttraumatisk stress etc) men inga så svåra att man skulle stanna upp. Svårast var kanske alla namn de nämnde (fast de bara hade valt ut ca 10 personer av 1500+ personer de hade forskat runt) men det var att bortse från namnen och tillåta sig glömma dem -det var ju ändå ingen bok som skulle tentas så allt måste man inte komma ihåg.
Vad som också var roligt var deras sätt att slå hål på gamla goda myter om vad som ger en bra hälsa och långt liv, och i slutet tyckte jag riktigt mycket om att de gav dagens medicinerande samhälle en liten knuff i sidan att det inte alls löser någonting på lång sikt.
Rekommenderar denna åt: alla! Kanske inte de som aldrig läst mycket tidigare behöver riktigt börja med denhär boken, men alla kan läsa och fundera lite själva vad de tror och testa sig själv.
Grattis åt alla Eetu, Edvard och Edward som har namnsdag idag enligt min kalender.
Jag har aldrig gjort någon stor sak av namnsdagar, kommer oftast inte ens ihåg det när mina nära och kära har nå namnsdag. Visst kan jag ha hört när andra gratulerar dem o då har ju jag också såklart gratulerat på namnsdagen, men det har nu aldrig varit så att jag varit först att gratulera eller bara varit ensam om att gratulera.
Jag undrar just varför..?
Kanske för att mitt namn inte finns i någon finsk eller svensk almanacka? Så jag har aldrig möjlighet att fira min egen namnsdag. Någon gång har jag fått namnsdagshälsningar på samma dag som Maria (maria - Marion, ganska lika men ändå inte) och någon gång som Marianne. Men vilken dag är det egentligen som jag borde ha namnsdag?
Ska man gå till en annan kalender? Engelsk? Hebreisk? Och ta det datum de har utsett för mitt namn (som kan innebära att i svensk kalender kan det bli samma dag som Emil eller Yngve eller något annat som inte alls liknar) eller ska man göra så att man tar det namn som liknar mitt mest i svenska kalendern och bestämmer att "tillsammans med dessa har jag också namnsdag".
Men vilket namn är mest likt Marion isåfall? Maria eller Mariann?
Började fundera på detta nu då jag tänkte på lill*ns namn (ja, vi har färdigt bestämt oavsett om de blir flicka eller pojke) och h*n får också mera unika namn (för att vara Finland!). Så dennes namn kommer inte heller att finnas i någon finsk/svensk almanacka som namnsdag! Åtminstone har inte jag sett det...
Borde väl surfa runt på google och se om jag hittar någon sida där man får kolla upp namnsdagar för alla namn... Eller känner ni till någon sida som har det?
Under snön kan alla möjliga små varelser titta fram, som denhär julbocken av granris min syster lagat.
Under marken finns det rötter som håller träden vid liv och stadiga, men ibland kan det bli så trångt att rötterna måste pressas upp över ytan.
Under mossa kan man hitta de mest märkliga ting -såsom metalltaket till någon sorts krigsbunker mitt ute i skogen.
Allting är ju egentligen under något annat hur man än tänker. Allt finns under vår himmel, under solen, under husets tack, under mig, under soffan (fast det borde vara tomt eftersom jag städade där också senast)...
Så man kan ta bild av vad som helst och skriva att det är under något annat.
Man kan också ta Under i sammanhanget: under örnen i näringskedjan finns det larver... Under vdn i företaget...
För att klassificera ställning i livet eller samhället. Alla är under någon annan, vare sig de vill låtsas vara medvetna om det eller inte.
Vi är alla underställda lagen om inte annat, finska, svenska eller något annat lands lag. Så jag kan lika bra ta en bild av min papperskorg full med näsdukar och säga "papperskorgen är under mitt tak, näsdukarna är tyngda under mina baciller, bacillerna är under virus". Eller nå liknande...
En sann historia om 4 pojkkompisar som växte upp tillsammans. Busstreck avlöste varandra tills något gick snett och förorsakade en människas död... Ungdomsfängelset väntade, men det skulle inte bli någon lätt tid -och efteråt var det hämndens begär som förde dem samman på nytt...
Jag såg först filmen, sen hittade jag boken. Filmen var väldigt bra, toppnamn som ni kan se på fodralet (Pitt, Hoffman, De Niro...) och de presterade sina roller därefter. Redan i filmen blev jag rörd i slutet men boken, den rörde mycket mer än filmen.
Jag hade faktiskt glömt bort att jag hade denna bok i mitt eget lilla bibliotek, men sambon behövde något att läsa och han valde denhär som en av dem. Kan fortfarande sekvenser ur filmen utantill (ser dem spelas upp) och det om något betyder att det är en bra film -för jag såg den inte nå extra många gånger!
Boken har jag läst en gång, men om inte min sambo startar med den tror jag nästan jag ska läsa den på nytt...
Rekommenderas inte åt de som har obehag för utnyttjande, våld eller kombination av dessa. Är inte överdrivet mycket men det finns "under ytan" genom hela filmen.
Såg med älsklingen min igår på Draktränaren (med svenskt tal). Jag älskar ju överlag allt som har med drakar att göra så dethär var ett måste för mig i vilket fall som helst. För en animerad film var den otroligt bra, och jag önskar nästan att jag skulle sett den i 3D på bio -kan tänka mig att det var mäktigt! Fast drakarna var en aning "löjliga" till utseendet (men det var ju en barnfilm där det skulle framkomma snälla/dumma) tyckte jag de hade gjort ett väldigt bra jobb med dem! Och som alltid; jag bara önskar att jag kunde ha en drake själv också. Jag skulle inte ha något emot att ha en Nattfasa själv som jag kunde flyga runt med.
En riktigt bra familjefilm med en gnutta spänning, romantik, vänskap och lärdom om att allt inte är som det verkar.
Vill bara börja med att påminna er om min Gissningstävling! Vilket datum (BF 28.4) kommer lillen? Idag är sista dagen att lämna in sina gissningar, antingen som kommentar på dethär inlägget eller om ni vill fara på det ursprungliga inlägget. Man vinner som sagt en överraskning, namn och gissat datum i kommentaren tack, oså följer ni med sen så att ja får kontakt med dig som gissat rätt sen!
Igår var det någon sorts städdag för mig... Jag har (skäms på mig!) låtit bli att städa flera veckor men nu kom det till den gränsen att jag inte orkade själv se på röran längre. Så jag fick tömt lill*ns säng som jag hade haft full med filtar och klädpåsar +lade upp spjälskyddet som lill*ns farmor hade skaffat. Torkade bordsytorna och lite annat damm, sorterade igenom alla papper och saker som legat runtomkring och skräpat (blev genast mycket mera städat bara för det), dammsugade noga (under sängen och soffan också), skurade golvet, tvättade två maskiner med kläder som jag hängde där ute på torkställningen (men de har varit ute över natten, så nu e de väl stelfrusna...), hade ut och dammade/borstade av mattorna på balkongen, tvättade badrumshandfatet och wcn.
Sen tog min ork slut, eller rättare sagt, sen fick jag med älskling ut och gå en sväng. Efter att vi kom hem fick jag böta för min aktiva dag...
Otroligt vilket sjukt bäckene jag får nu så fort jag försöker göra något som kräver lite mera styrka! Det är som om någon tar fram en kniv och skär lite här och var! Och mitt vänstra knä så har börjat trilskas igen så att det också är sjukt och vill nästan ge vika under mig ibland. Knäproblem e något jag kan hantera, det har jag haft länge redan, men då allt från midjan neråt börjar säga stop så känns det ganska hopplöst att försöka göra något alls...
Och inte gör ju flunsan det bättre (den är dock värst på morgon och kväll). En näsa fylld med snor och en hals som retas så man knackar upp slem med jämna mellanrum... Feber är väl det enda jag inte fått ännu.
Idag är det torsdag, vart har denhär veckan sprungit iväg egentligen? Men det är härligt att märka att tiden går framåt... Fast det på samma gång är lite skrämmande.
Mammor; jag har en fråga åt er! Hur vet man när sammandragningar är förvärkar, och förvärkar blir riktiga värkar?
Jag har såklart läst broschyrer och dylikt men jag tycker det enda de talar om är att "magen blir hård som sten", "det känns att musklerna drar ihop sig" och "molande menssmärta".
Okej visst, det är sammandragningar. Men när övergår de till förvärkar?? Då det tar sjukt?? Tar det sjukt för alla på samma sätt? Och är förvärkar tillräckligt för att man skall fara till BB?
Och när räknas de till riktiga förlossningsvärkar då? Om man är öppen eller?
Tacksam för svar ifall någon har erfarenheter eller förstått det bättre vad ni läst...
Det är tisdag nu redan, har ni tänkt på det? Denhär veckans måndag for redan -och jag tyckte om gårdagen. Den var väldigt annorlunda mot andra dagar jag haft av någon anledning.
Har ingenting inbokat på hela veckan, skönt nog, så ska bara ta det lugnt. Umgås med älsklingen min och försöka städa lägenheten (av någon anledning har det hunnit bli väldigt stökigt igen, hur kan två personer lyckas stöka till det såhär??). Sopade balkongen vår i söndags då jag hade tänkt sitta ute och njuta av solen, men med blåsten vi hade då så lät jag bli. Stolen min är också utvikt på balkongen och jag torkade av den med en handduk -så nujust är balkongen finare än själva lägenheten! Men det ska nog jag och älskling råda bot på..!
Min internetförsäljning verkar inte alls gå nå bra nujust... Synd, skulle gärna ha skaffat lite mera pengar via den.
Och jag har, fråga mig inte varför för jag har ingen aning, skaffat mig ett twitterkonto! Ni läste rätt kära läsare, ett twitterkonto (och jag som aldrig ens fattat vad twitter är för något, och fattar fortfarande inte riktigt vad det är för nytta med det?)! Skriver alla uppdateringar (tweets) på engelska där dock, har valt att göra så för att få någon variation på facebook och twitter..
Älsklingens yngsta brorson och min svärmor fyller denhär veckan, hipp hipp hurra för dem! Så blir väl kanske att söka sig norrut något tag då.
Stal denhär bilden från FBs startsida. "Titta inte tillbaka, såvida det inte är en bra syn". Jag har alltför mycket som händer i mitt liv just nu, och på kommande, för att hinna titta bakåt nu. Men jag brukar aldrig se bakåt (utom då man med någon bekant sitter och diskuterar gamla minnen tillsammans) och fundera desto mera på varför det gick si eller så. Om jag hamnar i en liknande situation som en jag redan varit i så, nog finns minnet där och hjälper välja samma eller annorlunda nu.
Jag ångrar ingenting, jag har slutat ångra saker. Allt jag har gjort har ständigt fört mig framåt -ibland krokigt, ibland rakt.
Om jag aldrig hade gjort nå fel i mitt liv så skulle jag aldrig ha fått bli förlåten -och då skulle jag aldrig lärt mig förlåta heller.
Om jag aldrig hade gjort något rätt i mitt liv så skulle jag aldrig fått uppmuntran och beröm -och jag skulle aldrig ha vetat hur gott det gör eller kunnat ge det åt någon annan.
Allt man är med om i livet lär man sig av, antingen lär man sig något bra eller så något dåligt. Antingen hur man skall göra, eller inte skall göra. Vad som hjälper, eller vad som stjälper. Om en människa aldrig får veta att denne gjort något fel, sårat någon eller borde handlat annorlunda -så kommer denne aldrig att handla annorlunda, kommer fortsätta att såra de andra på samma sätt och kommer alltid att välja samma fel. Om människan istället får veta att nu gjorde du fel så kan hon välja att handla annorlunda nästa gång, att välja rätt. Hon kan be om förlåtelse och sluta såra någon. Och hon låter bli att göra samma sak om och om igen.
Det att man gör något fel i sitt liv är inget att skämmas för, det är mänskligt och naturligt. Vi behöver göra fel ibland för att lära oss bli förlåtna -och förlåta. För att veta hur man som människa borde göra, eller inte borde.
En person som aldrig blivit förlåten, kan aldrig förlåta.
En person som aldrig blivit stöttad och hjälpt, kan inte stödja och hjälpa.
Jag läste just klart boken på bilden av Lolan Björkman. Baksidan av boken lyder såhär:
Korpholmens hospital i Kronoby har en unik och dramatisk historia. Hospitalet som verkade åren 1631-1841 var ursprungligen en spetälskekoloni men blev senare förvaringsplats för blinda, lytta, utfattiga och sinnessjuka. Lolan Björkman lyfter i denna bok fram några av dessa nådehjon ur anonymitetens dunkel och ger dem ett ansikte och en röst. Idag är det forna hospitalsområdet delvis återskapat. Sommartid är Hospitalskullen öppen för allmänheten.
En väldigt givande bok historiemässigt, många små korta berättelser om en människa i taget. Först fakta från hospitalets böcker (ålder, intagen vilket år, död/frisläppt...) och sedan en kort berättelse om hur deras liv, deras tankar och deras handlingar kan ha sett ut under den tid de var fast. Passar väldigt bra åt lokala Finlandssvenskar som vill veta lite mera om sina hemtrakter, men även andra som intresserar sig för lite historia eller människoöden kan läsa denna. Skriven på ett sånt sätt att man lätt kan lägga undan boken en stund och sedan återuppta läsandet på nytt, varje människoöde är fristående skrivet från de tidigare. Enkla texter så även de som inte läser dagligen kan lätt läsa och följa med i texten.
