Jag läste just klart boken på bilden av Lolan Björkman. Baksidan av boken lyder såhär:
Korpholmens hospital i Kronoby har en unik och dramatisk historia. Hospitalet som verkade åren 1631-1841 var ursprungligen en spetälskekoloni men blev senare förvaringsplats för blinda, lytta, utfattiga och sinnessjuka.
Lolan Björkman lyfter i denna bok fram några av dessa nådehjon ur anonymitetens dunkel och ger dem ett ansikte och en röst.
Idag är det forna hospitalsområdet delvis återskapat. Sommartid är Hospitalskullen öppen för allmänheten.
En väldigt givande bok historiemässigt, många små korta berättelser om en människa i taget. Först fakta från hospitalets böcker (ålder, intagen vilket år, död/frisläppt...) och sedan en kort berättelse om hur deras liv, deras tankar och deras handlingar kan ha sett ut under den tid de var fast.
Passar väldigt bra åt lokala Finlandssvenskar som vill veta lite mera om sina hemtrakter, men även andra som intresserar sig för lite historia eller människoöden kan läsa denna. Skriven på ett sånt sätt att man lätt kan lägga undan boken en stund och sedan återuppta läsandet på nytt, varje människoöde är fristående skrivet från de tidigare. Enkla texter så även de som inte läser dagligen kan lätt läsa och följa med i texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar