Lokalbedövning, spinalbedövning, epiduralbedövning, saltvatteninjektioner, kejsarsnitt, klipp i mellangården, sys, dropp i händer....
Ni vet jag har nålskräck vid dethär laget eller hur? Och ni som har fött barn vet säkert vad som gör mig mest stressad och skräckslagen med hela "bli mamma"-grejjen?
Förstås, förlossningen! Det är väl alla mammors stora oro... Men min är i en helt annan karaktär (tror jag). Jag är inte rädd för själva förlossningen eller att det kommer att vara smärtsamt (det förstår man ju bara med logiskt tänkande att man inte kommer ifrån). Nej vad som får mig att känna en liten panik komma smygande varenda gång jag menar att jag skall tänka igenom det och försöka förbereda mig mentalt: alla dessa nålar!!
Det ska vara lokalbedövningar, injektioner med hormoner, kanyler i handen, smärtstillande/bedövande sprutor, ihopsys (för de flesta vad jag har förstått) och så vidare. Och om det blir kejsarsnitt kanske man är vaken(!?) under ingreppet...
Så mycket kan jag säkert säga, jag kommer troligen att slå någon på käften under förlossningen om de blir för många nålar de plockar fram.
Och jag har förstås ingen aning om hur jag skall göra med bedövning etc över huvudtaget... Skall man ta epidural eller inte, ska man vara helt utan, ska man se vartefter...? Nå, av "logiska" skäl kan jag inte se mig själv frivilligt ta någon form av bedövning alls -eftersom tanken på att de ska, medan jag har smärtsamt, ta fram en stor j***a nål och framkalla panik och då spänningar som gör att det tar ännu mera sjukt... Fast det säkert är underbart efteråt om man är lite groggy av bedövningen och inte upplever smärtan längre.
Lustgas, bring it on! Det har jag inget problem att se mig själv använda... Fast jag har hört det är olika på personerna hur bra det egentligen bedövar och att det bara är för korta stunder.
Nu, medan jag skrev dethär, tänkte jag ju på hela förlossningsgrejjen och att det kommer att innebära en massa nålstick. Resultat; illamående, lätt tryck över bröstet, rysningar i hårbottnet, domningar i fingrarna och en puls som ökade med kanske en tredjedel från vilopuls.
Diagnos; lätt panikångestattack (fast jag är mycket väl medveten om att man inte skall diagnostisera sig själv egentligen). Månne de kan ge en spruta lugnande åt en på BB också? Men troligen inte eftersom det kan övergå till barnet vars hjärta andning etc inte får sänkas eller så....
Nästan så jag tyckre planerat kejsarsnitt skulle vara enklare, men på samma gång kan jag INTE tänka mig vara vaken under ingreppet... och jag vill av någon konstig anledning ändå aktivt föda mitt barn.
Inte för smärtans skull eller för att "normer" säger det eller det skulle vara medicinskt bättre för barnet. Jag har bara alltid sett mig själv föda barnet då jag någon gång skulle få ett (eller flera). Det är klart, om något händer under förlossningen vill jag läkarna skall snabbt som sjutsingen ta mig i ett annat rum o sprätta upp min mage (okej, det lät lite groteskt dethär) och få ut lill*n. Men om möjligt vill jag föda normalt.
Fast hela tanken gör ju mig som ni märker livrädd eller nå liknande. Och inte känns det bättre då man inte får fara dit och bekanta sig med stället på förhand heller! Nej nu ska jag avsluta mina funderingar och att framkalla panik åt mig själv! Nu fick jag avskrivet en del av min rädsla iallafall...
7 kommentarer:
Jag hade också extrem nålfobi förr. Grät i 2 veckor före de skulle ta stick i fingret. Du vet väl om att det finns pelkopoli att beställ tid till? Då slipper du ju å prat me en barnmorska å de har säkert en hel del smärtlindringsmetoder utan nål. Kan också säga att där och då så tänker man int så myki på e.. I di smärtor man har just då så är ett stick ganska lindrigt. Själv har jag genomgått ett akutsnitt och ett planerat snitt. Varit vaken vid båda gångerna, om du senast finns det inget negativt att säga. Spinalbedövningen gjorde ont, ja, men he gar hastot. Vid första snittet (akutsnittet) hitta de rätt direkt så då kändes de knappt. Men sku ja va dej så sku ja ta kontakt med pelkopoli och diskutera igenom förlossningen på ett bra sätt.
alla känner sig rädda och man är inte alls säker att man faktiskt vill föda...men just därför brukar jag säga att naturen gör sitt genom att man blir så otymplig på slutet att man inget hellre vill än att få föda... men låter som en bra idé att du tar kontakt med pelkopoli
Hede klarar du marion, Du e ju liten men tuff! :)
Godeftermiddag!
Nu har du chans att vinna barnkläder från 30 olika märken hos oss på Oii.
De som bloggar och inspirerar sina läsare mest kreativt, hittar de snyggaste kiten eller skapar något annat spännande inlägg, är med och tävlar i en av årets största bloggtävlingar.
Vinnaren väljer första plagget, tvåan andra plagget osv. Totalt kan 30 tävlanden vinna!
När du bloggat, mejla mig så är du med i tävlingen =)
...en fördel i tävlingen är om man tipsar sina läsare att göra samma sak och glöm inte länka till Oii med ordet "barnkläder"
Varma hälsningar,
Mikaela
PR & Kundtjänst
mikaela@oiidesign.se
Tack Ida för din uppmuntrande ord :)
Jessica, det är inte smärtan vid sticket som oroar mig utan det är att jag ska råk i så total panik då ja blir de annars också bara vid tanken på nålar... Smärta kan jag uthärda tämligen bra ändå, kan "tvinga mig" vara stilla och genomlida smärtan om ja vet de e ett måste och kortvarigt. De e no bara paniken ja e rädd för o att de då ska gå nå snett att ja gör nå i paniken som int e så bra me tanke på förlossningen.. Förstår du?
Jo, jag förstår precis. Ja visst no sjölv att ja alder tycker he tar sjukt, men he e hede pickasi ja har obehag för. Lyckligtvis blev ja så sönderpickad så ja blev av med min nålfobi efteråt och tom är blodgivare järet.. å he e helt sinnessjukt.. :) Men du kan ju försök läsa på olika tekniker/tala med en barnmorska så ni i bästa möjliga mån kan klar de så langt du nu kan utan nålar. :)
Jag hoppas ju nog delvis att min nålfobi ska försvinna efteråt, men är på samma gång rädd att den ska bli starkare också...
Så inte vet jag. Får se vartefter.
Skicka en kommentar