En ny dag, en ny vecka. Nya möjligheter som visar sig kanske, möjligheter som glider förbi obemärkt. Val som skall göras, val som borde ha blivit gjorda. Små saker som kan ändra ens liv så totalt, både positivt och negativt.
Nu är det dags att möta en ny veckas valmöjligheter iallafall. Och om man nu skulle försöka göra något smått som hjälper en annan människa varje dag, ja då skulle det bli många små glädjande val och stunder. Små små gester av vänlighet, hjälpsamhet och godhet. Som då Marvelicious hjälpte den gamle med rullatorn in i butiken. Små små handlingar som dock ändå är så viktiga, för utan dem så skulle ju världen gå under. Utan små handlingar som verkar så obetydelsefulla så skulle världen stanna av för en stund, eller betraktas som allt igenom ond....
Alla har vi vänner som försvunnit, tappat kontakten eller till och med dött ifrån oss (jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte behövt uppleva den sorgen!). Vissa sörjer man mera när de försvinner, vissa mindre. Vissa har lämnat ett spår i en av godhet, andra av ondo. Men minnen har man av de allihopa, alla lämnar de något kvar när de försvinner. Kanske en tanke, en idé, ett sätt, ett ord eller en plats.
Vissa kanske du behövde för att komma vidare i ditt liv just då, de tillförde något i ditt liv som du lärde dig av. Något som gav dig styrka, vilja eller mod att gå vidare med något du annars inte vågat. Vissa kanske gav dig chansen att pröva något nytt, att pröva dina egna vingar. Sen kanske någon visade dig exakt vad du inte vill, så du nu vet vad du inte vill börja med eller hamna och göra.
Vissa kanske lurade dig och sårade dig, men gav dig ändå styrka att orka vidare och glömma. Alla har vi en plats att fylla i någons liv, vilken den platsen är vet man dock oftast inte förrän efteråt.
(Förnyar min fråga från förra inlägget: Någon som har nå egna tips på vad som satt igång er förlossning?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar