Marianne Käckos berättelse om sin dotters sjukdom. Det är en berättelse om att se sitt barn lida, om att leva med en anorektiker. Om att kämpa för ett lämpligt vårdalternativ. Framför allt är det en berättelse om en familj full av kärlek, en berättelse med ett ovanligt lyckligt slut.
Gripande, välskriven, lättläst, österbottningar, rörande... Jag kunde fortsätta hur långt som helst. En otroligt bra bok, en bok som jag tror alla skulle behöva läsa någon gång. Kanske behöva användas som "skrämselläsning" åt ungdomar i farozonen (vem vill uppleva det som beskrivs?). Något lärare och vårdare kan behöva läsa för att våga se och ta tag i saker.
Marianne skriver på ett sådant sätt att jag tycker alla kan, och alla borde läsa denna bok. Den är värd det fast det skulle ta en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar