Grattis mamma!!

Idag fyller min underbara mor 50 år, fast jag aldrig skulle tro det själv att hon uppnått 50 redan. Hon har alltjämnt haft många järn i elden och har det ännu, många bekanta och vänner.
Social, talar flera språk flytande (som liten ville jag klara flera språk än mamma, men tror inte det kommer att vara möjligt), van att resa och ta sig fram själv.
 En mamma som alltjämnt har uppmuntrat egna ideer, eller åtminstone suttit och diskuterat så man fått fundera ut själv om det går eller inte.
Gladlynt mamma som aldrig blev arg, om man inte gjorde något riktigt dumt (vilket jag nog hann göra också).
De som känner min mamma behöver ingen förklaring om vem hon är, de vet för sällan glömmer man min mamma efter att ha träffat henne en gång.
Jag skämdes inte över min mamma som tonåring (åtminstone inte vad jag kan komma ihåg nu när jag försöker tänka tillbaka) utan jag var glad att jag hade henne som min mamma. Emellanåt kändes hon mera som en kompis än en mamma. Det är klart att jag inte tog upp allt till diskussion med min mamma (dah, jag var ju tonåring!!) men det är ändå väldigt lite som jag aldrig diskuterade med mamma -först eller efteråt.

Jag älskar min lilla mamma (ja, jag kallar dig lilla fast jag aldrig fick växa om dig). Och om jag skall vara helt ärlig nu: jag hoppas jag ärver många "mamma-egenskaper" av dig! Tack för allt du gjort under dessa år för mig, och fortfarande kommer du hinna göra mycket för mig. Tack för all hjälp du gett utan att ens veta om det, alla råd, allt stöd, men framförallt för all mamma-kärlek.